medvetenhet
jag märker vissa små tendenser ibland.
sådana små saker som kan påminna mig om vad jag varit med om, vad jag upplevt och kämpat mig igenom.
för oftast är det inte något jag aktivt tänker på.
jag lever faktiskt ett fullständigt normalt liv, men har lätt för att få blodsockerfall och ser till att försöka äta regelbundet.
dessa tendenser, små tankar som ibland slinker igenom, uppstod för ett par veckor sedan när jag fick magkatarr. som följd av det har jag varit väldigt illamående och ätit mycket sämre. och det tog inte lång tid innan de här tankarna började smyga på.
först förstod jag inte, trodde att det handlade om att jag kände mig ensam eller var ledsen eller kanske skulle hamna i en depp-period. men jag har insett att det antagligen handlar om att jag har fått i mig för lite under för lång period och gått ner i vikt.
det är inte allvarliga saker, men det skulle kunna vara väldigt lätt att falla för det. mest för att man inte förstår först vad det handlar om. det är de invanda beteendena. det är när man känner att man ätit för lite under en dag och ska gå någonstans, och plötsligt känns den promenaden som en såndär gammal destruktiv promenad, och plötsligt kommer en liten tanke om att man borde fortsätta med promenader varje dag.
jag är glad att jag lyckas vara uppmärksam på mig själv. att jag är medveten om hur min kropp reagerar nu när magen inte fungerar ordentligt, och att mina tankar blir mer förvirrade. det är verkligen lätt att falla tillbaka i anorexins svarta sörja, speciellt i början men även långt efter. det kommer en liten oskyldig tanke - man tar åt sig den - man börjar lyssna - man upptäcker fler fel med en själv - man känner sig stark om man står emot mat - man vill röra på sig lite och så vidare.
men jag kommer aldrig ge upp för jag har min bästa tid just nu och ska fortsätta njuta av livet. och det finns inget som är värt att byta ut det här mot det där svarta. vilken svårighet som än kan komma är det aldrig värt att svälta sig.
