rött
rinnande kletande hemska sörja.
varför blir jag så äcklad av allt som kommer från min kropp?
alla odörer, blod, snor, öronvax, svett, saliv.
allt är äckligt, jag är rädd för allting.
varför?
allt är ju naturligt? allt behövs. blod behövs, mens behövs.
ändå blir jag så rädd och förnärmad, jag skäms.
som att när blodet kommer är det ett tecken på något sorts misslyckande. fast ändå inte för jag känner mig inte misslyckad, jag är bara rädd för det nya. jag blir snarare äcklad. att min kropp kan producera så mycket. jag vill vara helt avstängd, ur funktion. döda det naturliga. all gegga.
eller så försöker jag acceptera, försöker förstå att alla svettas, alla kissar, alla snorar ner, alla nyser, alla har saliv, alla dregglar på natten ibland, alla kvinnor ska ha mens, alla får drömsmuts i ögonen på morgonen, alla luktar illa ibland, alla får fettigt hår.
det är kroppsliga funktioner och de flesta försvinner inte vad man än gör. så bara acceptera.
och mensen. den. varför är den såhär laddad? kroppen börjar bli i balans när man fått regelbunden mens i minst 3 månader. ännu har jag inte lyckats med det, och jag är rädd. jag är rädd för mitt eget blod. jag är rädd för alla mina kroppsodörer.
men det kommer vara ett påtagligt bevis på att min kropp börjar återhämta sig och inte är helt förstörd.
att mitt underhudsfett (hur jobbigt det där ordet än låter) börjar komma tillbaka och klarar av att producera åtminstone lite östrogen så jag får lite blödningar.
utan underhudsfett kan kroppen inte producera östrogen och de hormoner kvinnor behöver för att få regelbunden mens och kunna bli gravida.
jag vill ha barn. därför behöver jag få tillbaka min mens. jag ska inte vara en liten flicka utan bröst och oförmögen att bli gravid. jag ska vara en kvinna, i min ålder, med bröst, med möjligheter, med en framtid, utan några jävla hinder och försvårande tillstånd.
det röda rinnande smärtande. det naturliga. det känns så ovant. mensvärk? va? jaha tamponger? ska jag köpa tamponger nu? eller va? pms? eh va? tiden avgör. kanske är det mens på riktigt. då får jag se om en månad.
varför blir jag så äcklad av allt som kommer från min kropp?
alla odörer, blod, snor, öronvax, svett, saliv.
allt är äckligt, jag är rädd för allting.
varför?
allt är ju naturligt? allt behövs. blod behövs, mens behövs.
ändå blir jag så rädd och förnärmad, jag skäms.
som att när blodet kommer är det ett tecken på något sorts misslyckande. fast ändå inte för jag känner mig inte misslyckad, jag är bara rädd för det nya. jag blir snarare äcklad. att min kropp kan producera så mycket. jag vill vara helt avstängd, ur funktion. döda det naturliga. all gegga.
eller så försöker jag acceptera, försöker förstå att alla svettas, alla kissar, alla snorar ner, alla nyser, alla har saliv, alla dregglar på natten ibland, alla kvinnor ska ha mens, alla får drömsmuts i ögonen på morgonen, alla luktar illa ibland, alla får fettigt hår.
det är kroppsliga funktioner och de flesta försvinner inte vad man än gör. så bara acceptera.
och mensen. den. varför är den såhär laddad? kroppen börjar bli i balans när man fått regelbunden mens i minst 3 månader. ännu har jag inte lyckats med det, och jag är rädd. jag är rädd för mitt eget blod. jag är rädd för alla mina kroppsodörer.
men det kommer vara ett påtagligt bevis på att min kropp börjar återhämta sig och inte är helt förstörd.
att mitt underhudsfett (hur jobbigt det där ordet än låter) börjar komma tillbaka och klarar av att producera åtminstone lite östrogen så jag får lite blödningar.
utan underhudsfett kan kroppen inte producera östrogen och de hormoner kvinnor behöver för att få regelbunden mens och kunna bli gravida.
jag vill ha barn. därför behöver jag få tillbaka min mens. jag ska inte vara en liten flicka utan bröst och oförmögen att bli gravid. jag ska vara en kvinna, i min ålder, med bröst, med möjligheter, med en framtid, utan några jävla hinder och försvårande tillstånd.
det röda rinnande smärtande. det naturliga. det känns så ovant. mensvärk? va? jaha tamponger? ska jag köpa tamponger nu? eller va? pms? eh va? tiden avgör. kanske är det mens på riktigt. då får jag se om en månad.
