obegränsat
jag förklarade för en kompis att jag håller reda på exakt vad jag behöver äta och vet vad allt innehåller och att en hamburgare på mcdonalds är detsamma som ett mellanmål jag borde äta.
och han sa "du, vore det inte jävligt skönt att bara kunna äta tio cheeseburgare om du hade lust? det är väl det som är friskt? att äta det man vill och hur mycket man vill just då och inte gå efter en lista?"
han har rätt.
men jag är inte där än.
ibland vågar jag inte ta något för att jag sen bara vill ha mer men "inte får" pga matlistan.
förr, innan all denna svarta geggan, brukade jag ta två mjuka mackor på kvällen, min "nattmacka", med mjölk eller oboy. nu kan jag inte det, för en macka är ju ett mellanmål. så då tar jag ingen macka till mellanmål för då vill jag bara ha fler. 3 ballerina + ett glas saft är ett mellanmål. men förr kunde jag köpa en ballerina och äta hur många kakor som helst för det var så gott. jag vill inte bara ha 3 ballerina, så då tar jag hellre ingen.
stört.
jag vet.
jag är ju sjuk. sjuk lite överallt. nu också fysiskt, halsont, snor, saker som rinner. värk. fler tabletter.
friheten, det är den jag strävar efter. att nå frihet. inte vara beroende av kalorier, matscheman, tider, vikten, mått.
sv: jag bor på fyran.
allt är riktigt jävla svårt och nu har jag fått så jävla mkt press på mig, om jag inte äter i helgen flyttas jag ner till avdelningen på mån och blir av med lägenheten. jag är inte rädd för sond,bältesäng och tvång. jag är rädd för avdelningen, hatade att vara där och vill verkligen inte dit igen. Så idag till middagen var jag så jävla arg och rädd så jag pressade in all jävla mat i munnen utan att svälja så jag höll på att kvävas, sedan svalde jag allt och sedan sprang jag iväg o grät. allt är så jävla tungt.
åh , jag är likadan.
