chickenkitchen
för andra gången i mitt liv skars de stackars rosa liven till bitar under mina fingrar.
såga såga såga med kniven, genom proteinerna, genom dna-t, genom aminosyrorna.
in i den stekande oljan och vips har jag gjort kycklingbitar till couscoussalladen.
jag ska skriva en lista på alla konstigheter i samband med ätstörningen: tvångstankar, tvångsbeteenden, vanföreställningar, konstiga idéer, små ticks. t.ex. att gröten ska ätas med en sked och yoghurten med en annan. eller att jag alltid kliver över brunnar hur mongo det än ser ut mitt på trottoaren. eller att jag bara kan dricka vatten ur de stora glasen. eller inte kan använda kniven.
nukomjagpåenmassaplötsligtskaskrivanergenast.
jag ska skriva ner allt på ett papper, sen om jag är modig nog ska jag skicka den till någon (som inte är så införstådd med mina problem) och fråga vad personen tycker. säga att jag hittade det på internet, nån med problem har skrivit höhö.
och förmodligen få höra "herregud, den här personen är ju helt störd, haha vilka korkade dumma saker den gör!".
för jag vill inte ha några jävla tvångstankar. alltså sen när är det normalt att bete sig såhär? det sköna är att jag verkligen börjar uppfatta hur jag själv tänker och beter mig, som när jag blev bjuden på middag och min hand låg på mitt lår under hela middagen och jag åt bara med gaffeln i min högra hand. när jag kom på det (vid sista tuggan) skämdes jag otroligt mycket. "försök att äta med båda besticken, då gör du något som förvirrar ätstörningen och ser ut som man ska när man äter" sa min dietist. ajaj sir. ma'am. ja.
Låter jobbigt med alla tvångstankar. Jag blev bara tvångsmässigt pedant. Innan jga åt var jag tvungen att städa överallt, jag sprang runt som en dåre här hemma och plockade undan, diskade, torkade och dammsög. Jag kan fortfarande känna hur pulsen höjs ibland när jag sre någon oordning innan jag ska äta, men jag går emot tankarna för det är verkligen enda sättet att bli av med dom!
Hoppas att du kommer orka ta kampen mot dina snart för det är ju väldigt psykisk påfrestande att leva så som du gör nu med alla tvång som styr dig!
Kram
alltså, om du skulle göra så som du säger och någon sa "fyfan vad störd denhär människan är" så liksom.. den personen kanske gör exakt samma sak men vill inte att du ska veta om det. den personen vill kanske inte verka konstig och säger det svaret som en slags försvarsmekanism. alla har något problem, och bara för att du är lite avvikande och inte beter dig som alla andra betyder inte det att du är dum i huvudet eller onormal. förstår du eller är jag helt ute och cyklar, haha? jag själv har lite såna tvångstankar och jag vet att mina kompisar skulle tycka att jag är konstig om de visste, men jag vet också att de säkert gör en massa saker som jag tycker är konstiga. vet inte vart jag vill komma, men typ.. var inte så hård mot dig själv och ta hand om dig.
