inspiration
det är så underbart att få hjälpa och inspirera andra.
istället för att vara ledsen och deppad och tom hela tiden kan jag vara stark, till hands, motivera andra och ge råd. det är som små virvlande guldkorn i öronen att få höra att man är till nytta, att man är en inspirationskälla, att man har hjälpt eller gett intryck.
avtryck.
jag vill göra avtryck, ett positivt avtryck, jag vill hjälpa, motivera, stärka.
självklart är det också en destruktiv sida jag har: "om jag inte är till nytta för andra finns det ingen anledning för mig att finnas". det var det stora dilemmat när jag var som sjukast - jag orkade inte göra någon nytta, jag orkade bara flyta på och se tiden gå, och därför kände jag att jag inte ens skulle finnas till. jag var inte till någon nytta.
men att vara till nytta behöver inte innebär något konkret.
att bara kunna vara glad och le, och få andra att le räcker.
eller kunna skriva om vad jag gjort för framsteg och motivera andra.
eller bara visa för folk att jag klarat mig såhär långt, att jag gått från destruktiv deprimerad till en starkare mer balanserad person.
vi är ju faktiskt experter på allt vad lidande och kämpande är.
den senaste veckan har jag fått höra så mycket bra, sånt som får mig att vilja fortsätta kämpa. jag har fått höra att jag är en förebild, att jag ser så mycket gladare ut än den ledsna person jag var i höstas, att andra ser upp till mig för att jag är så stark fastän jag behövt gå igenom så mycket.
det är underbart att få bekräftelse på att man göra rätt. att jag gör rätt.
min kropp och jag har inte varit vänner den här veckan. vi har bråkat en del och haft ett destruktiv förhållande, förutom när jag lyxade till min kropps tillvaro och smaklökarnas värld med bakelsen. men jag ska inte glömma att jag är min kropp och min kropp är jag. utan den finns jag inte. och jag försöker varje dag att bli så sams som möjligt med den. vilket är svårt ju mer kropp jag får, den växer lite hela tiden (känns det som).
men mer kropp innebär mer jag. jag är bra, min kropp är bra. bara det fastnar i huvudet nån jävla gång.
Kroppen är vårt transportmedel, själens boning och något vi ska akta och ta hand om. Vi har bara ett liv och en kropp. Det gäller att ta tillvara det på bästa sätt och passa på att njuta under tiden!
Ha en riktigt fin vecka och ta hand om Dig!
kram
Jaa, jag försöker verkligen kämpa på! Men ibland (justnu) känns allt ganska tugnt! Hur är allt med dig? Kämpa på du med! PUSS
ÅH! tack för ditt inlägg. Det som är surt är att jag aldrig var sån här när jag var på slutenvården, då brydde jag mig verkligen inte om det var creme fraice eller mjöl eller nått i maten. men efter alla samtal på slutenvården med gruppen och alla ideér som dom andra "sjuka" hade haft för sig när dom var sjuka så har jag bara börjat tänka på allt sånt där. Innan hade jag knappt en aning om vad som vad bra eller dåligt, jag visste ju om vissa saker såklart, men vissa saker har jag fått för mig nu att dom är "farliga" :/ Hoppas det går bra för dig med! hejja oss! PUSS
