jag KAN
jag har stått stilla i så många månader. varken gått upp eller ner i vikt, haft lite utmaningar, backat lite, gått framåt.
men jag har varit lika ätstörd som när jag aktivt svalt mig. jag har räknat kalorier, jag har kompromissat med ätstörningen, jag har tagit bort, bytt ut, alltid varit i underkant, alltid haft kontroll.
ätit det jag haft lättast för.
och jag har alltid försökt bevisa att jag är sjuk, jag har försökt att inte gå upp inför varje vägning för att bevisa att jag fortfarande är sjuk. jag har snackat, pratat, argumenterat. men aldrig helt ärligt följt det.
och varför? vem fan vinner på att jag fortsätter så?
INGEN.
jag måste göra det själv. man kan inte förändra allt på en dag och det behövs att man gör det stegvis, men jag har gjort det stegvis alltför länge utan att egentligen ta något steg. sen september - sen dagvården - har jag inte haft en riktigt ordentlig matdag. jag har alltid fifflat med nånting.
och nu gör jag det. skit i ångesten, skit i rösten, skit i ätstörningen för den vill INGET positivt. jag gör inte det här för andra. jag gör det inte för mina behandlare. jag gör det inte för att någon annan ska peppas och tänka "kan hon så kan jag". utan jag gör det ju för mig själv. inte för att kunna skriva i den här bloggen att jag ätit pizza, utan för att MIN KROPP och MIN HJÄRNA ska må bra. för att JAG ska fungera, för att JAG ska ha en framtid.
och på vägen vill jag stötta andra och få beröm och massor av stöd för det behöver jag och det vill jag. men jag gör det framförallt för mig själv. för MIG. det känns otroligt själviskt att skriva det, men det är sanningen. jag ska bli frisk för mig själv. jag ska äta för att jag behöver den näringen.
3,5 dag har gått med normalt ätande och jag är så stark och glad, hur mycket ångesten än bullrar. jag kör på.
för min egen skull.
det är fantastiskt.
efter flera månader - bara ta och VÅGA. för jag kan. jag kan vad som helst. och för att kunna behöver jag näring och jag måste själv ge mig själv den näringen.
(panerad schnitzel idag med stekt potatis, inte illa, bra jobbat)
KOMMENTARER
Skrivet av: amanda
hallå där. hur står det till denna söndag? ramlade in här av en slump och fastnade direkt. du skriver väldigt bra och jag känner mycket väl igen mig i de sjuka tankarna. anorexi är för jävligt, rent ut sagt. denna veckan har jag tagit ett stort kliv, började på dagvård i måndags. vad jag förstod det som har du också gått på detta? har du lust att dela med dig av dina erfarenheter från din tid där? vad lärde du dig och hur arbetade ni? skötte du dig när du kok och hur motiverade du dig till att gå dit varje dag? jag är rädd att jag kommer backa... vågar man fråga hur många kg du gick upp under din behandling? tack på förhand. KRAM!
Kärlek
