rébellion des hormones

jag känner en sorg. jag är ledsen över att jag har lämnat min idealvikt. min sjuka idealvikt, eftersom det är en sjuk vikt, en vikt min kropp inte mår bra av och som jag sist hade när jag var 12 om jag minns rätt. men det har alltid varit en siffra jag tänkt att jag skulle vilja väga, som inte är så hemskt sjukt men långt ifrån normalt.
och nu har jag lämnat den siffran. den här vikten som jag så envist vägrat släppa sen dagvården i september.
och jag kommer aldrig mer väga den siffran. jag kommer aldrig mer få se de siffrorna på vågen.
hejdå goodbye och tack för de här månaderna men nu kan du visa dig för någon som är 12 år och inte 20.
jävla våg.