rébellion des hormones

det finns några små knep. småsaker som kanse förändrar lite. för småsakerna spelar så otroligt stor roll. om man äter som man ska och nått normalvikt men fortfarande mäter upp sin yoghurt är det fortfarande sjukt och håller var en i sjukdomen. småsaker spelar roll. och små förändringar kan göra en stor skillnad.

några saker som hjälper mig:
- varje gång jag kommer på mig själv att sitta och trycka på magen eller nypa det mjuka på armarna börjar jag istället klappa eller smeka mig. känna på min hud, ge min kropp omtanke istället för att "känna att den är dåligt". känna att den är mjuk och len och fin.
- gå runt naken. kanske låter jättekonstigt, men när jag är ensam hemma eller i mitt rum går jag ibland, innan jag klär på mig, runt naken. för att känna att jag inte behöver dölja min kropp med kläder, att den är fin precis sådär naturlig och normal som den är.
- göra avslappning/mindfullnessövningar. vara närvarande här och nu, känna efter i hela kroppen hur det känns på olika områden, känna hur jag nuddar underlaget - stolen, sängen, golvet. känna efter helt enkelt.
- använda min kropp och ta plats. det är galen hur stel jag varit och alltid suttit/legat/stått likadant. nu försöker jag använda hela min kropp, göra det bekvämt för mig, ligga på mage, rygg, sidan, sitta på olika sätt. vara rörligt. ligga och sitta på olika sätt, ta upp plats.
- röra på mungiporna. verkligen användbart. jag har de senaste dagarna när jag varit ledsen och ensam använt mig av att röra mungiporna uppåt och alltså "fejkle". och det fungerar. kanske i början för att jag känner mig lite löjlig som "ler" åt ingenting och så går det över i ett riktigt leende. och jag blir gladare! det är helt otroligt. det fungerar faktiskt.
- för att verkligen släppa sjukdomen väljer jag varor jag inte kan räkna ut kalorier på. visst det är ju sjukt jobbigt i början men sen blir det som en fristad - frihet från kalorier. tyvärr verkar alla varor numera försedda med exakt uträknade blåa kalorimärkningar. och det försvårar faktiskt friskhetsprocessen för mig.
- inte väga mig. det är oerhört hur mycket bättre det går sedan jag bestämde mig för att inte väga mig. jag sköt upp det hela tiden med ursäkten att "tänk om jag går ner då" eller "tänk om jag rusar upp och inte kan sätta stopp för det". och ursäkter att jag blev lugn av att veta att jag äter det jag gör men inte rusar upp i vikt. men ska jag vara ärlig var det dåliga ursäkter för det går inte att släppa sjukdomen om man ständigt ska ha kontroll och veta om sin vikt. shär lätt är det: är man underviktig behöver man gå upp i vikt. äter man ordentligt/enligt matschema behöver man inte vara rädd för att tappa vikt eller bli fet. så enkelt är det. det man behöver är att våga. våga vägra vågen. jag har blivit fri!

de första är verkligen lätta småsaker som alla verkligen borde börja göra. de två sista är svåra, och det är såklart en träningssak, det är alla dessa! men att bestämma sig för att inte väga sig behöver inte vara så svårt, det är bara att slänga ut/be nån gömma vågen, punkt slut. är man grovt underviktig och är osäker så be någon annan väga en och bara säga till om man börjar tappa vikt, så kollar man inte. och kaloriräkning är ett helvete och jag håller fortfarande på ibland fastän jag kommit så långt. vi lever i en kalorivärld. men för att bli frisk ska man inte behöva räkna kalorier, för man ska ju inte äta kalorier utan man ska äta mat.
som jag råkade se en man säga på tv igår: "jag bryr mig inte om kalorier, är jag hungrig så äter jag". bra sagt, tack och hej.