rébellion des hormones

man märker ju att jag inte är helt fullt normal när jag går och handlar.
går jag själv har jag oftast inte mycket pengar och har redan i förväg bestämt vad jag ska köpa, så det går mycket bättre. går in, köper, stannar upp kanske liiiite, sen betalar jag och drar.
men när jag går med min mamma på ica stormarknad och kan få köpa lite vad jag vill så blir jag fan som ett barn i en stor leksaksaffär.
jag går omkring och samlar på mig saker och står och velar och kollar ibland kalorier fastän jag verkligen inte borde och letar efter en massa nya saker och vill testa allt och det är galet. i vissa gångar går jag inte ens in för då står jag och undersöker alla varor hur länge som helst - det finns ju så otroligt mycket man kan köpa! så mycket man kan äta! får liksom ångest över hur jävla mycket det faktiskt finns, och att jag skulle kunna ta vad som helst.
och jag kan stå hur länge som helst och inte kunna bestämma mig för vilken jag ska ha. antingen lyckas jag efter ett tag eller så tar jag båda alternativen. sen får jag springa runt och leta efter mamma som hunnit iväg nånstans i affären.
det som är bra är att jag letar efter nya spännande grejer (hittade laktosfri chokladdryck, helt ny!) istället för som förut leta efter det kalorisnålaste alternativet i hela affären. jag ökar min repertoar.
men det är nästan för mycket som jag kan välja på, samtidigt som jag fortfarande påverkas av de där innehållsförteckningarna.