rébellion des hormones

jag har ont i mina benmuskler, typ lårmusklerna och rumpmusklerna.
för att jag har gått 10 minuter från en tunnelbanestation till en annan.
eftersom jag verkligen inte gjort någon annan fysiskt aktivitet.
antagligen beror det på att musklerna håller på att byggas upp nu när kroppen börjar fungera normalt och har byggt upp sig. nu har den råd att lägga energi på muskeluppbyggnaden.
förut gick jag alltid. jag gick överallt. jag tog promenader hela tiden. jag fick inte träna och ville inte träna för jag ville ju bli frisk, så då gick jag. för att gå är ju bra? det är ju nyttigt med promenader?
men det är skillnad på en promenad och en anorektiskt promenad som min läkare kallade det.
takten framförallt. och att jag aldrig såg mig omkring. jag stannade aldrig upp om jag inte var tvungen pga någon bil. jag bara rusade fram fast gående. och det gjorde att min vikt inte gick upp, fastän jag minskat promenaderna avsevärt. bara en halvtimme räckte till att försvåra processen.
sen slutade jag. kom på att det är skönare att stå. eller sitta på en tunnelbana. eller faktiskt stanna upp, få solen på kinden, ta en cigg på en bänk.

och när jag verkligen bestämt mig att bli frisk har jag tagit det extra lugnt. stå i tunnelbanan. gå max en tunnelbanestation - om det är där jag behöver gå. jag har undvikit t.o.m. de "trevliga promenaderna" ibland för att inte få tankarna igång.

och vet ni vad? igår satt jag i min grupp och sa "om nån kompis säger att nu ska jag gå och träna, då säger jag: det ska verkligen inte jag för träna är så jävla konstigt. och vet ni det är så jävla skönt att jag aldrig mer behöver träna! för det var så jobbigt och tråkigt och bara påtvingat!" och så var jag nöjd med det.
och nu när jag gick min lilla promenad fick musklerna lite arbete. typ i ryggen med. de ömmar liksom. skönt att veta att mina muskler byggs upp nu, så jag blir stark. äntligen har kroppen prioritering på det som inte är lika viktigt som allt det andra den prioriterat innan. yes!!!