en kommentar
kommentarer är så jävla svårt.
är de positiva - ta inte åt dig.
är de negativa - ta åt dig allt vad du kan! och hata dig själv lite extra!
en gång fick jag en kommentar. det var några veckor innan jag blev inlagd. när jag var som sjukast, smalast, benigast. en kvinnlig läkare, en vän till min pappa, sa "kolla, mina vrister är smalare än dina!".
jag har alltid haft svårast för mina ben, och den kommentaren etsade sig fast likt klister, den malde i mitt huvud hela tiden och gör det fortfarande fastän det här var i somras.
negativa kommentarer eller okänsliga kommentarer. kanske välmenta kommentarer som tolkas fel. men alla etsar sig fast.
och de positiva? de som faktiskt kommer ganska ofta?
jag sopar av mig dem. jag har en välutvecklad bostkastar-förmåga när det gäller positiva kommentarer. jag lyssnar inte eller så tänker jag att om någon ger mig en snäll kommentar är det för att de tycker synd om mig som är så misslyckad. eller att de bara ploppar ur sig det lite då och då, artighet ni vet.
de fastnar aldrig. aldrig. aldrig.
idag fick jag kommentaren "Jag måste bara säga det, jag såg på er när ni satt därute, och... du är så fantastiskt vacker!"
jag vet inte vad jag ska göra, jag blir nervös, men jag blev också glad. och för att fånga det där glädjeögonblicket skrev jag ner det. och jag skrev ner två andra fina kommentarer jag fått den senaste veckan. och jag kommer fortsätta skriva ner positiva kommentarer.
för jag är trött på att glömma bort när folk uppskattar mig.
jag vill kunna ta åt mig. jag vill kunna tro på dem.
Tro på dom!!! Jag skulle själv aldrig säga något till någon om jag inte menade det! Så Ta åt dig, sug in det!!!!
Jag fick en liknande kommentar för 2 år sen ungefär av min pojkvän. Han har komplex för sina ben som enligt honom är på tok för små så han sa "Mina ben är ju mindre än dina". Jag som inte tyckte att hans ben var små fick ju panik och ägnade mycket tid åt att titt apå mina ben och började mer och mer äcklas av dom. Han menade inget illa utan det var bara ett sätt för honom att påpeka hur små ben HAN hade inte hur stora mina var.
Kram
Jäkla Jante-lag. Det Hemskt att det för de stora flertalet är svårare att ta en komplimang än ett skällsord eller en nedvärderande kommentar, som i ofta suger till oss som svampar.
Vi behöver bli bättre på att bejaka oss själva, att våga visa vem vi är och framförallt att lära oss tycka om och älska oss själva, precis som vi är!
