framåt
och det svåra: när blir man frisk? när är man tillräckligt frisk? har man cancer är det efter 5 år utan symtom. har man en förkylning är det när man inte snorar eller har ont nånstans. är man alkoholist blir man nykter alkoholist istället. men anorexi är så komplext. det är så bundet till mat, men om man äter ordentligt, har en normalvikt och mår relativt bra kan man ändå vara så sjuk i huvudet. och tankar kan ha funnits så långt innan maten började strula, och det gör det så diffust. man behöver botas från allt, inte bara ätstörningen. jag behöver botast från min depression och mina låga tankar om mig själv, från mina tvångstankar, rädsla och paranoia. jag behöver botast från min skeva självbild och extremt dåliga självkänsla och dysmorfofobi. jag vill inte ständigt vara rädd att bli övergiven, jag vill inte suga åt mig allt negativt, jag vill inte bli ledsen för varje liten småsak.
och jag tror inte det finns någon tidsgräns för sådant. jag kanske kommer till en punkt då ätstörningen försvinner men mycket annat är kvar, och jag måste fortsätta jobba jobba jobba. och aldrig falla tillbaka. det går inte att hantera allt svårt genom att svälta och det har jag lärt mig. sen är det en annan sak att lockelsen finns där, jag tänker att det var ju inte så hemskt? att det kan vara skönt att stänga av?
men jag vet att det aldrig kan bli bra. det är lång väg kvar, jävligt lång väg, men jag tänker inte försvåra den vägen eller stanna upp något mer. jag vill komma fram, och om det inte går så vill jag ändå fortsätta gå framåt!
aaaa ibland är dte bättre att somna om inte tänka alls! blir smått galen ibland!
det är för mkt känslor som fajtas!
fast som du skriver här i inlägget, har jag ockå väldoigt svårt att vila o äta i kombination där..attans jävla sjukdoom!!
och jaaa, det är en helvetes lååååång väg kvar, det inser man mer o mer nu!
och allt det du rabblade upp som du är rädd för o om paranoian, att bli övergiven att bli upprörd o lessen o deprimerad för minsta småsaker, att va så känslig...och ha låga tankar om sej själv jämt..kunde kommit direkt från min mun det där!
Kom nyss hit nu och tar mej själv en latte här nu,
för ska träffa annica om 40 min o vill inte slänga i mej lunchen så byter plats på mellis o lunch idag.
Och nu hoppas jag på förändringar o vilja att förändra och MOD att våga förändra från MIN SIDA!!
du är GRYM, vanja!
och värdefull, never forget!
KRAMIS
Jag har velat skriva innan men inte vetat hur jag ska formulera mig eller vad, men DU är en inspirationskälla. Läst din blogg lite från och till, är också ätstörd bör väl tilläggas, och jag blir så.. inspirerad till att fortsätta på "rätt" väg när jag läser. Det är till din blogg jag vänder mig till när saker börjar bli för svåra. Vill inte sätta någon press alls utan vill bara att du ska veta och hoppas att det kanske sätter ett leende på dina läppar! För det här förtjänar du att höra. Fortsätt som du gör because its wonderful!
Take care!
..från en flicka som allt för ofta känner sig vilse.
Klart även du kan bli både fri och frisk. Kan jag, kan du! <3
Ha en alldeles underbar kväll och ta hand om dig!
kram
Det låter som att du beskriver mig.
Dysmorfofobin (halva ansiktet) tvången, rädslan för ensamhet och hånet. Att andra ska ha låga tankar om mig, att jag inte ska bli älskad.
Jag använder mig (tillsammans med min behandlare) av kbt.
Läs den här artikeln! http://www.dn.se/insidan/nar-altandet-tar-overhanden-1.751513
Det är utifrån den principen jag jobbar med alla mina tvång (inget tvätta händerna och sånt, mitt kontrollerande yttrar sig snarare i speglingar, återförsäkranden från omgivningen, tittande på otaliga bilder, prövande av kläder, väga, mäta etc etc etc) asjävlajobbigt att gå emot allt, men jag tror att det lönar sig. Nästa steg blir att sluta att läsa en enda blogg som handlar om äs.. vare sig folk vill bli friska eller inte.. tror att det håller kvar -mycket- mer än jag vill inse.
jess, du sätter inte press utan ett STORT leende på mina läppar. känns så underbart att få läsa att jag är en inspiration! tack för att du gjort mig glad :)
magda, tack för artikeln. den är väldigt intressant, och ibland kan det kännas så bra att läsa om sånt, att förstå att man inte är den enda. mina tvång är som dina, förutom mätandet (och nu har jag lagt av med vägandet också). har beslutat att sluta spegla mig i bilfönster och skyltfönster och försöker verkligen hålla det nu.
sakta men säkert va.
det med bloggarna, jag har lagt av med att läsa såna som kan få mig att fastna eller påverkas på negativt sätt. däremot kan jag bli väldigt peppad av friskbloggar (RIKTIGA friskbloggar där personen faktiskt kör på och kämpar).
men besluta dig för att sluta läsa det som kan hålla dig kvar, jag vet hur otroligt mycket det påverkar, jag var fast ett bra tag. alla jävla proanasidor och skit. nej fy, bort med dem. var stark magda och kämpa på! för du är inte ensam.
Precis. Det är lite det jag tänker på så mycket just nu. tankarna. Alla dina tankar som jag kan känna igen mig så mycket i. Och som sagt när är man frisk? och vad definierar egentligen att man är sjuk? är det när man är ett vandrande benrangel eller när man är för smal och besatt av mat. eller o-mat. och siffror.
ÅH jag älskar din blogg du har så många många bra inlägg och ååh. önskar att jag också kunde förklara hur det är på så bra sätt som du kan!
