det tar tid
att bli frisk är en process. och till och med när man känner sig som starkast måste man vara på sin vakt. man behöver vara lite paranoid, ha lite oro kvar att ätstörningen smyger omkring där i gränderna. bara så att man faktiskt kan slå tillbaka om den smyger sig fram.
har man regelbundna måltider eller matschema att följa ska man göra det ett bra tag, även om man känner sig friskare än någonsin. för blir man spontan för tidigt händer det att man slarvar. och med slarvar menas att saker faller bort istället för att de läggs till. och plötsligt får man i sig för lite energi eller för lite näring vilket matar ätstörningen som ligger och vilar likt snövit.
att vara lite på sin vakt och vara lite beredd är bara bra. att påminna sig om att det tar tid, och att det är okej så. heller lite extra tid än ett slugt återfall.
Räknar du kalorier? Eller har du slutat? Helt?
Förlitar du dig på hungerskänslor? Eller på klockan? Följer du matschema? Bör man sluta följa schema/kalorier och spontanäta istället? Vad tror du är bäst - för att BESTÅ i en stabil vikt?
Du har så rätt (även om det på samma gång provocerar min ätstörning när jag läser det). Tack för att din blogg finns!!!!! Kram
sofie - jag skrev ju just i detta inlägget att jag inte tycker att man ska börja spontanäta... läs om inlägget så får du svar.
jag räknar inte kalorier men det händer att jag fortfarande kollar och räknar automatiskt i huvudet, dvs jag gör det inte medvetet men omedvetet. det är skitjobbigt, men det gäller att träna bort det så gott det går och vägra lyssna på räknaren i huvudet.
jag går fortfarande efter schema på ett ungefär - jag har det i bakhuvudet och följer tiderna ungefär, samtidigt som jag försöker vara mer flexibel och spontan men UTAN att något faller bort. jag tar mina sex mål om dagen men det behöver inte vara EXAKT längre. och oftast blir jag hungrig på "rätt" tider, dvs jag kan följa hungerkänslorna men kollar också på klockan så det inte går för lång tid mellan måltiderna.
regelbundenhet, variation och tillräckligt med mat är DET BÄSTA för att bestå i en stabil vikt. att följa scheman (men ej maniskt) är därför väldigt bra.
Hej! Jag vill bara tacka dig för din blogg. Jag har varit sjuk ett tag och blev friskförklarad, men har nu fallit tillbaka en hel del. Jag är trött och orkar inte med att vara sjuk längre, det tär för mycket och jag blir så olycklig av det. Att ha läst mycket av din blogg nu ger mig verkligen styrka. Du skriver allt jag tänkt på, alla sjuka saker, men också de som faktiskt är vettiga! De som faktiskt säger att bara för att jag äter normalt så kommer jag inte se ut som en sumobrottare. Det som nästan stärker mest är att du säger att det tar tid, man måste låta det ta tid.
Tack så otroligt mycket, känns som en ny dag imorrn att börja ta tag. Tack.
Jag har aldrig fått hjälp, men inte heller varit så långt ner i det. Eller så kanske man inte kan säga förresten. Tankarna har ju alltid funnits där, kanske lika starka för såna som jag kallar sjukare än mig, men jag har haft kontroll över det på nåt sätt. Jag har aldrig vägt sådär väldigt lite, utan bara legat max 4-5 kg under den vikt där min kropp mår bra.
Men i alla fall så har jag kört mitt egna lilla matschema med ångestfri mat i över ett år nu för att försöka komma tillbaka. Fram till i våras gick det fint, framåt liksom, men sedan började jag fokusera mer på att lära mig äta ångestgrejer i somras och då började det direkt gå sämre. Nu har jag dock kommit upp en bit igen, viktmässigt är jag nåt kg över den vikt jag har legat på senaste året vilket också är det jag fokuserar på. Jag tror det är viktigare att lära sig acceptera sig själv innan man börjar acceptera all mat. För om jag ska börja acceptera all mat innan jag accepterar mig själv kommer det antagligen ta flera år innan min kropp funkar som den ska. Och det vill jag ju inte.
Camilla - tack!!! jag blev så otroligt glad av ditt inlägg, tack så mycket. och fortsätt kämpa, för det går!!!
Johanna - för mig var det tvärtom, och jag tror egentligen att så är det för alla. så länge kroppen mår dåligt - vilket den gör om du är 4-5 kilo under din normala vikt - kommer ditt psyke inte må bra. det går helt enkelt inte att må bra psykiskt om man mår dåligt fysiskt. och för att må bra fysiskt krävs det faktiskt att maten fungerade. jag lyckades verkligen förändra mina tankar och känslor först när jag tvingat mig själv att äta ordentligt. jag ville också börja acceptera mig själv och känna att jag förtjänar maten innan jag började äta, men det funkar inte så. man måste faktiskt börja med maten, sen göra de två parallellt, men maten behöver fungera någorlunda. annars går ALL energi åt matmatmat. istället för lite mat och mycket självkänsla, bearbetning och känslor.
du behöver börja acceptera din mat först. sedan allt det andra. maten är grunden som du sedan bygger allt det där andra på. du kan inte förvänta dig att må bra med dig själv så länge du vägrar din kropp tillräckligt med näring och håller den underviktig - för du är underviktig om du väger 4-5 kilo mindre än vad du bör. du torterar din kropp även om du inte aktivt svälter, för din kropp mår ju inte bra.
du behöver inte ta alla ångestskapande maträtter först, men du behöver få i dig allt som är livsviktigt. skilj därför på t.ex. glass och en macka med smör och ost. smör och ost är livsviktigt att du får i dig, och är det ångestskapande så tvinga dig själv och TRÄNA på att äta det. börja med det dit kropp BEHÖVER, och när du blivit säkrare kan du ta det din kropp VILL HA (t.ex. glass/godis).
kämpa på tjejen!
