rébellion des hormones

det kanske inte hör hit men jag vill ändå påvisa hur stark jag blivit, hur mycket man klarar av när man blir friskare. fastän jag missade flyget (pga. flygbussen som var försenad) och fastän jag gråtit ut mitt hjärta och bråkat med flygbussarna och fått köpa en helt ny biljett och fått gå upp 3.15 för att hinna hit tiöö flygplatsen så klarar jag det. jag vägrar bryta ihop mer än det där gråtandet. jag vägrar ta ut det över maten. istället har jag köpt godsaker för att trösta mig och hållt huvudet högt och försökt skratta åt min enorma otur de senaste veckorna. för sånt här händer. det kommer motgångar, besvikelser, sorg och trauman. men det går att hantera på ett konstruktivt sätt, utan att ge sig själv stryk. utan att skada sig ännu mer. jag behöver inte svälta, jag behöver äta när det kommer motgångar. för att orka stå ut, orka vara stark, orka lösa problemen. så nu är jag påväg - igen.