rébellion des hormones

är det inte konstigt hur snabbt man glömmer? glömmer hur man har tänkt förut.
jag minns inte riktigt vad jag tänkte kring anorexi innan jag blev sjuk. hur jag förhöll mig till anorektiker. till min kompis och de jag kände som var sjuka. jag kan inte minnas att jag tänkte jättemycket på det förutom när jag oroade mig när läget var riktigt allvarligt. när tjejen i klassen försvann för hon blev inlagd. men jag minns inte riktigt hur jag tänkte, mina fördomar och allt det där.
nu tvingar jag mig till att inte komma ihåg hur jag tänkte när jag var sjuk. varför, varför inte. det är inte längre ett ultimatum så jag ska inte behöva tänka vid varenda eviga måltid. idag har varit en svår dag så jag tog hand om mig själv genom att äta ben&jerrys, grillbaguette med mycket ost och muffin från muffinfabriken. gott. och så ska det vara. jag äter inte bara för att överleva, jag äter faktiskt för att njuta också.