bestämdhet
men vissa saker behöver man bestämma sig för.
först och främst: att börja äta. man bestämmer sig. från och med nu ska man äta. vare sig det är lätt eller svårt. även om det är ångestfyllt och orsakar panik. man ska äta.
men det handlar ju inte bara om att äta. det finns så många småsaker, som är indirekt kopplad till ätstörningen. det kan ha med självkänslan att göra, tvångstankar, fulhetskänslor etc.
då handlar det inte bara om att äta och kommer över sin ångest. utan det är andra beteenden man behöver förändra. och i början är det så svårt. jag pratade med en vän om hur jag försöker hantera min ångest nuförtiden. att jag stannar upp och verkligen försöker tänka på varför jag har ångest, om jag har anledning för det - kartlägga ångesten helt enkelt. och hon tyckte att det verkade kräva så mycket tid och energi.
men det gör det inte. det gjorde det i början, eftersom jag inte var van vid att fundera över min ångest, jag bara levde i den. men man lär sig inte cykla direkt. först tränar man sen när man lärt sig att cykla är det bara att hoppa på cykeln och cykla dit man ska. då reflekterar man inte över hur man trampar pedalen eller sådana saker.
man vänjer sig vid att göra vissa saker. man har vant sig vid att vara ätstörd, ha dålig självkänsla, må dåligt, vara sämst, känna sig äcklig.
några saker jag helt enkelt tränat på och börjar vänja mig vid är till exempel att inte kolla för mycket i speglar. det händer ibland att jag går in på toan, tvättar händerna och inte ens kollar i spegeln. det har jag aktivt tränat på för innan kollade jag i varje spegel, varje bilruta, varje skyltfönster. för att kontrollera, fixa.
en annan sak är att automatiskt ta smör på mackan. det är inget jag tänker på längre, jag bestämde mig att ta smör som man ska och då gör jag det. det är inget att kompromissa över, att förhandla med. smör ska på mackan, check.
en grej som jag kom på nu, som är helt naturligt nu, är att äta frukost så fort jag gått upp, inte vänta för länge.
och något som inte är per automatik men som börjar bli lättare är att ta emot komplimanger. alltså världens svåraste grej. komplimanger rinner av mig som vatten från ett paraply. men sen jag började skriva upp bra saker varje dag har jag försökt komma ihåg alla komplimanger jag får (för jag får ju faktistk en del!) och försöker suga i mig dem. jag har bestämt mig för att våga lita på att andra ger komplimanger för att de menar dem, inte för att de tycker synd om mig/får ut något av det/vill verka snälla. utan för att jag är bra.
Tack för kloka ord - igen!
Har du smör på mackorna även om du har bredbara pålägg som typ leverpastej och kaviar? :)
Jag tycker själv att det faktiskt är godare att ha mör under då också (även fast jag knappt vill erkänna det för mig själv...) men jag brukar inte ha det eftersom jag är så rädd att det inte är normalt att ha det... äh... känn inte att du måste svara att du har smör då också bara för att jag är så mesig, inte för att jag tror att du skulle ljuga men... :)
Darn girl, du skriver så himla bra alltså! Du har inte funderat på att typ tjoffa ihop en bok med dina texter eller nånting? Håller så med dig, jag kan så med beslutsångest hur länge som helst över tyo vilken duschcreme jag ska köpa, men vissa saker måste man bara bestämma sig för liksom. Det går så mycket lättare om man tvekar då, för man vet att man en gång har bestämt sig. Kanske ska köra på den med småsaker också egentligen "jag köper alltid den här duschcreme, alltså tar jag den nu också" hehe.
Ja egoisten i mig älskar kommentarer haha! Sen är jag nog lite för blyg för att kommentera andra med, har alltid tänkt att min åsikt, vem bryr sig liksom? :P
Kram fina du!
Jag har precis (förvånat) insett just detta: vanor kan vara bra. Vanor fungerar. Om man bestämmer sig för att alltid göra något på ett visst sätt så blir det till slut att man... gör det. Med andra ord handlar det om att bestämma sig för rätt saker - bloggar som din hjälper oss förhoppningsvis att göra just det!
/en som också varit veligheten personfierad hela livet men som i alla fall kan vara bestämd när det gäller att bli frisk
L, tack för dina fina ord. Du har alldeles rätt, oftast hjälper faktiskt vanor, bara de inte är sjuka. Och det är väl därför det också är så svårt att förändra sin anorektiska livsstil - för att ,an vant sig. Man har vant sig vid ångesten, depressionen, äcklet etc.
Men det går alltid att förändra. Det gäller bara att träna.
<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3
Okej, tack :)
Ja, jag får väl bara köra på som JAG vill och inte lyssna på idiotiska tankar!
Åh det här är så klokt och så sant! Det är verkligen som du skriver. Man måste bestämma sig. Använda den enviheten men har till något positivt istället till något destruktivt.
Och liknelsen med cykeln fick mig verkligen att inse att det är bara att fortsätta jobba mot ångesten istället för att helt överlåta sig åt den och klaga på att man inte har några verktyg för att hantera den.
Tack för ett inspirerande och klokt inlägg!
