normalvikt
Jag är så otroligt glad för dig.
Och för mig. För även jag har blivit vän med mig själv. Har slutit fred med min kropp. För evigt. Vårat tidigare gräl tog upp för mycket energi. Det var inte värt det. Nu kan man ju leva igen?
Det är första gången jag är inne på din blogg och redan efter första inlägget så kändes det bra. Jag har inte pratat med någon eller läst om någon som har kommit dit jag är idag.
Att det går att bli frisk från anorexia har jag bevisat, men jag vill dela det med någon som också upplever det.
Jag håller helt med dig om att det är så mycket bättre att slåss mot ångesten med en kropp som orkar och klarar av den.
De där kommentarerna om att man är slank osv är guldvärda och även att se sig själv i spegeln och inte bara känna att man är nöjd med sina ögon, utan att man faktiskt känner att man är kompis med sig själv.
Styrkekramar :)
Jag tycker detta låter som ett grymt bra jobb helt enkelt, acceptansen är inte enkel. Jag jobbar fortfarande på det men är på god väg. Önskar att det fanns fler som skrev som du om att de kommer framåt.
Kram Mia
VILL ha en uppdatering! Kära du, hoppas att ditt liv är fantastiskt! Kramar Magda
Har också återhämtat mig psykiskt och fysiskt och är som jag ska va, känner att jag har full potential och kan satsa tid och energi på riktiga saker. Är också smal, men inte mager. Men kroppen ställer en del krav på kläder eftersom den inte längre är 'tvådimensionell' liksom, vilket är ovant. Jag upplever att folk säger ofta smal om folk som är magra, det är irriterande tycker jag. Nån som håller med? Hälsningar!
hej agnes,
hittade din blogg i min minneslista för några dagar sedan, och du har sådan talang i ditt skrivande. det är sjukt! ta åt dig det, okej? jag målar mycket och fotar, kolla gärna in min hemsida :} hur mår du idag? själv har jag börjat studera bild på en folkhögskola, en nystart för mig. känns så himla bra!
kram och en massa jävla pepp.
