rébellion des hormones

en lägesrapport till sig själv.

och mitt läge är stabilare än någonsin.

jag kan ibland tveka, det är som små knivar som sticks in i huvudet, och kommer väldigt plötsligt. det kan vara vid övergångstället när jag står och plötsligt uppmärksammar hur mina lår nuddar varandra.

eller om jag någon gång vaknar och känner mig så risig och blir rädd att jag egentligen alltid är ful.

väldigt små saker, men jag lyckas hålla dem under kontroll.

det blir allt lättare att säga till mig själv "vad snygg jag är". eller "fyfan vad bra jag är".

även om jag kanske inte tror på det fullt ut (än) så är det lättare att tänka.

jag tänker inte så mycket på mat. den senaste tiden har det varit förvånansvärt lite. den enda gången var när jag åt något jag tidigare inte vågat eller ätit i mycket små mängder och som jag nu helt enkelt, oreflekterat, bara åt.

då km den där igenkännbara känslan som jag förut levde med dygnet runt.

men det skiter jag i för jag hade kul, jag behövde näring och det var gott.

det är viktigt att stanna upp då och då. se hur långt man kommit. se hur det är just nu. känna. känna efter. veta hur läget är. vara i nuet.