jag tror jag har klarat det
av någon anledning, vilket jag inte trodde skulle vara möjligt någonsin, vill jag inte skriva om ätstörningar och problem. det är inte längre mitt största problem.
förstår ni?
ätstörningen är inte längre mitt största problem!
det är helt fantastiskt!
jag är liksom...fri?
även om det gnager lite ibland, det händer att jag förfäras över mina kolossala ben eller blir ledsen över dagens ideal och får dåligt samvete över att jag äter alla mina måltider, så är det som en liten sticka i fingret.
det påverkar mig inte längre.
enda sättet det påverkar mig är att jag ständigt påminns om hur stark jag varit som kämpat mig hit. tyvärr glömmer jag det lätt - hur svårt det faktiskt var. ibland får jag för mig att "det var ju bara att äta". men alla som kämpar mot en ätstörning vet så väl att det inte "bara är att äta".
och även om jag bara ätit hade jag ju mått lika jävla pissigt om jag inte jobbat med mig själv. och fan vad jag jobbat med mig själv alltså.
jag må inte vara världens starkaste och självsäkraste, men jag kommer fotrsätta kämpa hela tiden, varje dag.
något jag känner mig helt säker på är att jag aldrig - ALDRIG - mer kommer försöka lösa mina problem genom självsvält. dels för att jag förstått att det inte löser något alls, men också för att jag helt enkelt inte vill vara sådär smal, energilös, ledsen, ångestfylld. jag har problem att ta itu med och ibland är det motigt, så jag behöver verkligen inte förvärra mina förutsättningar ytterligare.
jag tror att jag faktiskt klarat det. jag är på den säkra sidan och jag är säker. jag har gjort så mycket på sistone, jag har hållit tal framför sjukt mycket människor, jag har arrangerat klubb, jag har rest, jag har träffat nya människor. jag kan sitta i en park och njuta av ett stort paket glass och dricka öl. jag vågar säga om jag är hungrig och behöver äta istället för att sitta och ha blodsockerfall. jag vågar. och jag kan och jag har kämpat som fan för det här, det ska jag aldrig glömma.
fin blogg du har
Stort leende av denna text!
Jag ska också vara där snart... under tiden: GRATTIS!:-)
Underbart att läsa! Det är samma sak här faktiskt. :-)
Underbart att läsa. Starkt, starkt!
gud så glad jag blir för din skull! och det motiverar även mig.. i de stunder då man verkligen tvivlar. du är verkligen häftig agnes, som sagt, sjukt glad för din skull.
ÅÅ vad glad jag lir av att läsa detta :) helt fantastisk e du :)
Du är helt fantastiskt, jag blir så rörd och så jäkla glad när jag läser det här! Du är grym och en kämpe :) du får mig att tro att det faktiskt går att bli fri. Du inspirerade mig redan från första gången jag träffade dig. Nu kanske du undrar vem jag är :P men det är Sofie från lunch-gruppen med Björg :) lycka till med allt och ta hand om dig, du är värd det bästa. Stor kram!
Hej Agnes!
Åh... det är allt jag kan säga, jag är helt mållös! Jag vill också vara där...
Förlåt för att jag bara slutade svara, jag fick panik ggr 1000 vilket resulterade i att jag nu är i kontakt med Östra sjukhuset i Göteborg och ska börja en behnadling (någon gång, har väntat i 2 månader och allt, verkligen allt går åt helvete - hej -3 kg sedan jag började där liksom).
Men vad avis jag är. Och inspirerad.
Kommer du ihåg att du skrev till mig att jag skulle lova dig att klara av frukosten i alla fall, försöka fixa den trots att allt annat känns omöjligt?
Mm, det gör jag och det är den meningen som viskar i mitt huvud varenda gång jag vill kapitulera och ge upp. Jag lovade ändå dig och kanske lite mig själv också att frukosten ska ned. Okej alltid kanske jag inte följt det i alla fall, men ändå, tack Agnes!
Jag har följt ditt spår lite och startat en avskrivningsblogg (just nu är den ganska deppig för allt som sagt, går åt skogen!), om du orkar/ vill så är du välkommen att kika in där.
Tack för allt!
Kram
jag vet inte varför, men jag har inte tittat in här på jättelänge och egentligen har jag inte tid nu heller. jag ska gå hemifrån om 5 minuter men ändå fick jag för mig att titta in här. har fortfarande adressen i huvudet och när jag såg headern var jag glad att jag hittat rätt, samtidigt som jag var rätt för vad jag skulle få läsa. höll tummar och tår för att få läsa just det här. att du mår bra.
det var verkligen en bra start på dagen. jag är glad att du mår bra, du om någon förtjänar det.
fortsätt ta hand om dig och ha ett underbart liv.
Hej! Jag har också jobbat mycket med min attityd det senaste halvåret och svältsymtomen är typ helt borta om du förstår vad jag menar. Nu är det jobbigaste omgivningen och att typ alla är mer eller mindre ätstörda, ja normalstörda kan man kanske säga, men kanske aldrig blivit riktigt beroende av svälten. Jag har nu en vän som jag tänkt på som en slags stöttepelare under mina skitår, som har blivit beroende av svälten. Det känns så konstigt och jag är så ledsen och ja, det tär liksom. Har kanske du upplevt samma sak? Vänliga hälsningar
grattis, det är så skönt att äntligen vara där. framme vid ens slut mål, någonstans där man från början aldrig skulle gå tillbaka till. är glad över att det finns fler starka tjejer, och ni tjejer som fortfarande är "där nere", kämpa! jag trodde aldrig jag skulle kunna säga detta, men jag mår faktiskt bättre med dom där "äckliga" kilona på kroppen, faktum är att jag nog är hundra gånger snyggare och ser inte längre ut som ett levande spöke! kämpa tjejer!!
Det är så skönt att höra ska du veta! bra jobbat , bra jobbat" du ska vara stolt!
