det som håller hoppet uppe

det som håller hoppet uppe är nog vetskapen om att det går över. att vilken period man än har så går det över förr eller senare. det är jag helt säker på efter att ha kämpat så länge och faktiskt blivit frisk från anorexin. det var ju inte så att allt plötsligt blev bra och jag blev lycklig. det är mer att kanske grundstämningen blev mycket bättre – men de jobbiga dagarna var lika jobbiga för det. och gick alltid över.
jag bevisar det för mig själv gång på gång, och det är en trygghet. just nu känns det helt okej. när jag tänker efter har jag inte funderat på att dö de senaste två veckorna, och helt ärligt är det ett väldigt uppsving.
nu vill jag inte att det låter värre än vad det är. jag tänker på att dö. jag vill ibland dö. jag funderar på hur jag ska dö. men jag har mina spärrar som håller mig tillbaka. det är väldigt få tillfällen då jag verkligen känner att jag borde ta livet av mig. och även de tillfällen har jag mina spärrar som alltid håller mig tillbaka.
det kanske inte är så normalt att vilja då några gånger i månaden. men jag skadar inte mig själv mer än psykiskt.
och det ska jag sluta med. jag har verkligen lagt ner tankekraft på att vända negativa tankar. det där med att när jag har glömt något (vilket jag tyvärr gör alldeles för ofta, det råder förvirring i huvudet och jag har svårt att planera och hålla reda på allt) så tänker jag istället för att hata mig själv och hur dum jag är, på att det var bra att jag kom ihåg det. och att det inte gör något, att jag hade med mig andra viktiga saker i alla fall.
det känns töntigt ibland. som att jag måste försvara mig själv, ett hopplöst fall. som att jag försöker intala mig själv att jag är bra när det är världens lögn.
men om jag tänker efter, och försöker att inte lyssna på det där svarta inne i hjärnan, så vet jag egentligen att jag är bra. jag har någon som är kär i mig, som kommer och pussar mig genom tågfönstret när tåget passerar och stannar till i hans stad i 2 minuter. jag har vänner, även om det är få nära och jag har svårt att släppa in andra. men jag vet att jag har dem, och att de är bra och tycker om mig. att de faktiskt bryr sig, och att OM jag skulle våga ringa dem när jag är ledsen skulle de trösta. jag vet att jag har fått och får kommentarer på att jag är vacker, fin, söt. att jag gör bra saker, fotar fint, skriver bra. jag får bekräftelse, men jag kan bara inte suga i mig det tillräckligt länge för att det ska fastna i mig. men jag vet ju.
jag måste lära mig att känna allt det där också. känna att jag är bra, vacker, begåvad, omtyckt, fin.
jag är bara så rädd att någon ska avslöja att jag egentligen är en dålig person. jävla rädsla.

KOMMENTARER
Skrivet av: sofia

du skriver väldigt fint. Väldigt bra.

Du är en himla stark person också. ta hand om dig !

2012-03-22 @ 02:32:44
URL: http://coconat.blogg.se/
Skrivet av: Madelene och Olivia

Heej! Vi är två tjejer som går sista året på gymnasiet och som för tillfället är i full gång med vårt projektarbete. Vi har valt att fokusera på ätstörningar och vår slutprodukt ska vara en hemsida där tillfrisknad, hopp och framtidsdrömmar ska stå i fokus. Vi vill inspirera de som är sjuka till att hitta viljan att bli friska och till att våga ta steget att be om hjälp. Genom att sprida kunskap om hur vägen till friheten kan se ut samt om hur livet som frisk kan vara tror vi att fler kan hitta den motivationen!



På hemsidan vill vi också låta personer som har eller har haft en ätstörning dela med sig av sin historia. Efter att ha kollat på din blogg ser vi att du verkar ha kommit ur din ätstörning, vilket vi verkligen är glada för! Nu undrar vi om du skulle vilja hjälpa oss i vårt arbete genom att dela med dig av din historia. På så vis kanske andra kan bli inspirerade att också välja den friska vägen!



Om du väljer att skriva ihop en liten text skulle du kunna utgå från några frågor som står här nedan. Självklart får du skriva som du vill, bara det känns bra för dig! Du får vara anonym men om du vill kan vi på hemsidan länka till din blogg.



Här kommer frågorna!



1. Vad tror du kan ligga bakom din ätstörning? (Barndom, grupptryck, normer?)

2. Hur har du mått, fysiskt och psykiskt?

3. När insåg du att du behövde hjälp? Vad fick dig att inse det?

4. Klarade du att bli frisk på egen hand eller fick du hjälp? (Om ja, var sökte du hjälp?)

5. Hur har tillfrisknadsprocessen sett ut?

- Vilken slags hjälp har du fått?

- Vad har gått bra?

- Vad har varit svårt?

6. Hur har din omgivning hanterat situationen?

7. Är du helt frisk eller kan ångesten kring mat återkomma fortfarande? Hur gör du i så fall för att hantera den?

8. Har du några tips till den som är anhörig?

9. Vad vill du säga till andra som just nu lever med en ätstörning?



Något som vi verkligen skulle vilja att du svarade på är vad du har för framtidsdrömmar! Vi tänkte sammanställa allas drömmar på ett speciellt ställe på hemsidan för att alla som läser vår sida ska kunna läsa om allt positivt att sträva efter i livet! Det finns ju så mycket mer att sträva efter än en sjuk kropp och verkligen ALLA är värda att må bra!



Om du vill hjälpa till skulle det betyda mycket för vårt arbete mot ett friskare samhälle! Mejla oss på "[email protected]" om du är intresserad!



Kram på dig och som sagt är vi väldigt glada att du tagit dig igenom det här! Så himla starkt!



/Olivia och Madelene

2012-03-29 @ 18:05:20
Skrivet av: Jasmine

Fin fin blogg, oj vad stark du verkar vara!

2012-04-19 @ 00:11:15
URL: http://livetijasminesogon.blogspot.se
Skrivet av: anonym

Vad har du gått i för ätstörningsbehandling?

2012-05-06 @ 21:38:55

Skriv här:

Namn:
Vill jag bli ihågkommen?

E-post: (visas ej)

Min blogg:

Kommentar:

Kärlek
Blogg listad på Bloggtoppen.se
RSS 2.0