rébellion des hormones

jag kan inte längre koncentrera mig på enkla saker som att lägga väskan ordentligt på sätet bredvid i bussen.
jag tappar allt, sitter i minuter och tänker en tanke för att verkligen uppfatta den, vet inte vad jag säger och kan inte lyssna.
jag hade aldrig trott att det kunde bli en sånhär stor skillnad.
jag planerar vad jag ska äta på tisdag redan nu. jag får ångest för att jag inte vet hur jag ska göra efter dramalektionen innan träningen om jag ska sova hos en kompis på måndagen. vad ska jag äta?
åt sushi ikväll. mycket sushi. det trycker ut magen. det var så gott och jag kunde inte sluta. och nu trycker det och gör ont.
har bara ätit gröt och frukt och sojamjölk annars.
och jag har gråtit, för jag har sumpat allt själv, jag har förstört allt själv.
och jag är så rädd för att bli tjockare än vad jag var i somras. jag vill inte se ut så.
och nu? ibland tycker jag att jag är så vacker. eller mycket vackrare än innan. och ibland ser jag äcklig ut, mina revben är äckliga och jag skäms att visa dem, sen tycker jag plötsligt att mina armar är så otroligt vackra.
jag har ingen lust till något. jag vet inte vad jag vill. jag kan inte bestämma mig.
jag kan stå i 10 minuter framför ett par örhängen på ur&penn och inte kunna bestämma mig för om jag ska köpa eller inte.
jag står ännu längre framför knäckebröden i affären. jag hatar att gå till mataffären. det är helt sjukt ångestfyllt, helt jävla sjukt.