skräp
skräpet bultar i magen, den skrapar mot väggarna.
allt det där som bubblar omkring.
åker runt på tallriken.
flyter ovanpå.
blänker till, skimrar på maten.
finns gömt i allting, gömt så man måste leta ibland.
eller fullt synligt.
det sätter sig på läpparna och kramar ur hjärtat.
det sätter igång de svarta kugghjulen i huvudet.
jag har ätit lunch på mcdonalds. uträknat av min pedantiska klaustrofobiska tvångsmässiga hjärna så att det skulle motsvara kalorier för en riktig lunch. jag åt upp allt.
jag har ätit middag på ett kebabställe. falafel. friterad. hummus. pitabröd.
det bubblar i mig. det var inte för mycket, det var bara en massa av Det.
det där blänkande skräckinjagade som får omgivningen att snurra och ansiktet dra ihop sig.
men jag fick ner det. jag åt skräpmat som andra normala dödliga människor.
jag åt långsammare än normala dödliga människor, tog varje tugga för sig.
men jag åt upp allt.
jag vs. fett.
