rébellion des hormones

min kropp
är egentligen
ganska fin


så nu har jag skrivit ner det. den är mjuk, man ser inte längre de där utstickande benen på axlarna, mina revben syns inte lika mycket, mina lår snuddar vid varandra, mina armbågar är inte längre vassa.
och det är faktiskt okej.
jag känner mig mer rättfärdigad. jag är mer mig själv. jag har mer rätt att finnas för jag lurar inte omgivningen med min undernärdhet. jag är närmare den jag ska vara och den jag borde vara. jag har ett skydd, en kropp som fungerar, jag är faktiskt mer än en ätstörning.