rébellion des hormones

jag har alltid skämts över min sjukdom. i början tror jag det var för att jag egentligen tycker det är så fånigt att banta och vara fixerad av sitt utseende. jag försökte dölja att jag ville gå ner i vikt, och aldrig direkt säga att jag tycker jag är för stor eller försöker gå ner. sen när det var ett faktum att jag trillat dit och blivit allvarligt sjuk var det en sån jävla skam. jag försökte alltid förfina sanningen, åt inte med andra för att de inte skulle tycka något om mig eller se hur jag beter mig, jag berättade inte om hur jag åt eller mådde egentligen.
för de flesta sa jag att jag var deprimerad och tappat aptiten.
jag skämdes över allt.
och fram tills nu har jag skämts över min sjukdom. skämts så perhört mycket över att vara anorektisk, över att vara till besvär fastän jag bara vill sluta existera eller vara alla till lags, över att bete mig och tänka som jag gör. över att gå behandling. över att bråka om maten. över mina mattider.
men jag skäms inte längre.
nu ser folk att jag faktiskt kämpat och kämpar. att jag menar allvar, att jag inte lurar någon utan faktiskt gör något åt min situation.
jag skäms inte längre för alla människor råkar ut för jobbiga saker och i mitt fall var det anorexi.
jag skäms inte för jag kan stå för den jag är nu och jag kan stå för vad jag äter och hur jag tänker.
jag skäms inte för även om andra kanske aldrig fattar vet JAG vilket helvete jag gått igenom, hur fruktansvärda de senaste 2 åren varit och jag vet att jag tagit mig ur.
jag skäms inte för jag har fan inget att skämmas för. istället tänker jag vara så otroligt stolt över mig själv. jag har klarat något och är snart i hamn, något som många aldrig kommer utsättas för, jag har gått igenom saker som andra inte ens kan föreställa sig och jag är en vinnare, jag kan uppskatta livet på ett annat sätt och jag kommer kunna hantera problem på ett annat sätt i framtiden.
så hejdå skam. nu vågar jag berätta för folk. ja, jag går i behandling, ja jag är snart klar. ja, jag mår fantastiskt! inte alltid, men för det mesta. och ja, jag älskar livet!