jävla anamma
idag var det dietistgrupp. och jag blir helt slut. det är så på, rakt in i huvudet, in i hjärtat, in bland alla virriga mörka geggiga anorektiska sjuka deprimerade självhatande tankarna.
alla känslor och tankar las upp på borde och dissikerades bit för bit. jag såg dem ligga där framför alla för att skådas. mina argument och bortförklaringar fick sylvassa svar från dietisten. jag kände maten i magen, den måltiden som den SKA vara, och som den SKA kännas. jag fick veta en massa.
i min matdagbok blev ingen av dagarna godkända av henne, fastän jag känt som att jag glufsat i mig allt möjligt. men min hjärna har så jävla fel. mina tankar har helt fel.
och nu banne mig ska jag visa henne till nästa vecka att jag KAN.
jag KAN för jag VILL och jag SKA.
jag ska äta kött, jag ska försöka äta med kniv och gaffel (och inte bara med en gaffel som nån liten treåring), mindre tuggummi, max en frukt/dag och istället ha njutningsmellanmål. har redan köpt en marabouchoklad med digestive. den väntar på mig, och jag ska äta upp den.
och så den stora utmaningen:
en bakelse. den med grädde, vaniljsås och bär på toppen.
det är läxorna och dem ska jag klara.
lämnade in alla piller till dietisten. bort. aldrig mer.
jag är på språng, jag är här för att slåss, jag är här för att ÄTA och bli FRI från mina tankar som bara vill trycka ner mig i det värsta. jag ska UPP UPP UPP.
alla känslor och tankar las upp på borde och dissikerades bit för bit. jag såg dem ligga där framför alla för att skådas. mina argument och bortförklaringar fick sylvassa svar från dietisten. jag kände maten i magen, den måltiden som den SKA vara, och som den SKA kännas. jag fick veta en massa.
i min matdagbok blev ingen av dagarna godkända av henne, fastän jag känt som att jag glufsat i mig allt möjligt. men min hjärna har så jävla fel. mina tankar har helt fel.
och nu banne mig ska jag visa henne till nästa vecka att jag KAN.
jag KAN för jag VILL och jag SKA.
jag ska äta kött, jag ska försöka äta med kniv och gaffel (och inte bara med en gaffel som nån liten treåring), mindre tuggummi, max en frukt/dag och istället ha njutningsmellanmål. har redan köpt en marabouchoklad med digestive. den väntar på mig, och jag ska äta upp den.
och så den stora utmaningen:
en bakelse. den med grädde, vaniljsås och bär på toppen.
det är läxorna och dem ska jag klara.
lämnade in alla piller till dietisten. bort. aldrig mer.
jag är på språng, jag är här för att slåss, jag är här för att ÄTA och bli FRI från mina tankar som bara vill trycka ner mig i det värsta. jag ska UPP UPP UPP.
KOMMENTARER
Skrivet av: Nea
Ja, klart du ska klara det. En bakelse är bara en bakelse. Normalt ätande människor (och med det menar jag inte tjocka människor) stoppar i sig sådana lite då och då.
Kärlek
