rädsla
allt är bara grått. vad jag än gör är det fel. om jag äter är det fel, om jag inte äter är det fel. jag får ingen njutning av att svälta längre, för jag vet att jag inte kommer gå ner i vikt för jag vill inte gå ner i vikt, jag vill bli frisk och nå normalvikt. men om jag äter rätt (dvs. som för mig känns som "mycket") är det också fel, jag känner mig äcklig, jag känner mig plufsig, jag är helt borta i minst en timme efteråt och ångesten tar över.
de senaste dagarna har jag mått så illa efter varenda jävla måltid att det är outhärdligt. min kropp vill spy - inte jag - men min kropp. min mage mår illa. kanske beror det på att jag spänner mig så mycket, jag spänner magen och hela kroppen.
inget duger. jag duger inte. mitt kämpande duger inte, och mina misslyckanden duger inte. mitt ätande duger inte. äter jag har jag tankarna kvar. äter jag inte har jag tankarna kvar och min kropp mår dessutom dåligt.
förut såg jag men kände inte. jag såg att jag var ben och skinn men jag kände mig inte så. nu ser jag inte längre och känner, känner hela tiden. jag börjar närma mig det normala i snabb takt och min hjärna hinner inte med. jag får panik, jag är rädd, och jag vill inte gå utanför mitt rum för jag tar upp så mycket plats. jag bara pratar hela tiden, tar upp tid och plats, är stor, böljande. mitt ansikte, mina kinder, känns så stora att jag inte vill le så att kinderna ska puffa upp sig ännu mer. jag vill inte visa upp ansiktet för det kommer inte få plats genom tunnelbanedörrarna med mina uppsvällda kinder och enorma lår och klippor till knän. hur ska jag få plats genom de skjutdörrarna?
fastän jag vet att det inte är sant. jag är inte stor. jag har aldrig varit tjock. men vad spelar det för roll just NU? just nu när jag känner mig så dålig? just i denna stund.
jag brukar tänka långsiktigt. långsiktigt är det rätta att äta hur jobbigtpissigtskitigt det än är. hur uppblåst min mage än är och hur förpestande mina tankar än är.
lita inte på tankarna. tro inte på dig själv för det är inte du. det är inte jag.
Det är när du gör det som allra mest skrämmer dig, när du går dina rädslor till mötes och när du gör det som känns mest farligt, som du växer och blir starkare.
Ambivalenta tankar och känslan av att aldrig göra rätt är bland de mest påfrestande. Jag vet. Jag har varit precis där själv. Då gäller det att vara extra bestämt och extra stark och bestämma vilken del av tankarna som hjälper just Dig att ta dig framåt och dit du vill. Vilka tankar och känslor hjälper? Vilka stretar precis i motsatt riktning? Att våga lyssna till din rädsla och ta emot den som en lärare och vägvisare är att bejaka livet och dig själv. Det är genom dina rädslor du kan lära dig om dig själv och ta dig till oanade höjder.
Ta hand om dig!
Kram
Åh vad jag käänner igen mig. man kan aldrig göra båda sina sidor nöjda. Hur man än gör så får man ångest för något. Antingen för att man ätit eller för att man inte har ätit. Men jag kan trösta dig med att ångesten minskar... den gör verkligen det! Håll bara ut och stå emot!!!
Du är stark!
Kram
sonja: du har alldeles rätt. jag försöker så gott jag kan att bara tänka långsiktigt och inte lyssna på den delen av mig (för det är en DEL inte direkt RÖSTER) som vill ge upp och trycka ner mig så långt det går.
jag har blivit tio gånger bättre på det. men fortfarande händer det att jag får attacker, och nu känner jag mig så dålig för att jag var så svag. ständigt krav - antingen är man BRA eller DÅLIG, problemet är bara att vad jag än gör lyckas jag inte med att vara BRA, inför mig själv.
så dumt. och destruktivt. men varje dag, varje timme kan man börja om på nytt. varje minut är en ny chans till förändring, förbättring.
jennie: jag står ut. jag står ut och flyter på när jag inte vill leva - bättre att bara flyta på istället för att göra något otroligt dumt. och när jag flytit ett tag blir det bättre igen och man kan pusta ut. och det är så sant, ångesten minskar, iaf överlag. jag har mycket mindre ångest, eller rättare sagt: det krävs mer för att få fram fram samma ångest jag förut kunde få för en frukt.
den försvinner inte och kommer i attacker, men den blir mycket bättre. man måste stå ut.
kämpa på du fina!
precis sådär känner jag oxå, stört
