rébellion des hormones

jag är bortrest och försöker bara ta dagen som den kommer. det är tufft när man bor hos någon annan och behöver vara mer flexibel och inte kan styra så mycket över maten. men det går. friska människor oroar sig inte över vad de får till mat om de är på besök nånstans. de behöver inte veta exakt. och jag har med mig nötbars så jag inte behöver fråga om varje mellanmål. och eftersom det är sommar och fantastiskt väder äter jag glass och slipper planera. för visst är det helt fantastiskt att sitta i solen med sin favoritmagnumglass i handen och njuta av varje tugga. nu kan jag LEVA! ingen dans på rosor, men det går. det går att njuta, att släppa taget. och jag börjar förstå att jag också är värd det. och ingen i hela världen tycker att jag inte är värd att njuta av livet, det är bara mina sjuka tankar som är diffusa saker inuti mitt eget huvud. och de ska minimeras, deporteras, förgöras, förkastas. det räcker liksom, nu räcker det. jag vill må bra och leva!