rébellion des hormones

det är ett jävla arbete det här. en jävla process. det är inte lätt och det har ingen sagt heller. men har man klarat av att svälta sig, plåga sig, slå på sig själv, misshandla sin kropp, sänka sig och kränka sig måste man fan ha styrka och kraft att bygga upp sig själv och stärka sin själ! har man haft den där enorma strikta kontrollen måste man kunna vända kontrollen till en konstruktiv, positiv kontroll.
man måste ta kontroll över sitt liv. en bra kontroll. en kontroll som säger "jag hinner äta en falafelrulle innan mötet för min kropp behöver det". eller "jag behöver äta det här sjätte målet idag med". eller "även om mina tankar skriker att jag ska lämna de sista tuggorna tänker jag äta upp dem". en kontroll som gör att man fixar fram tallriksmodellen två gånger per dag, en stadig frukost och tre härliga mellanmål. en kontroll över de där sjuka hemska tankarna. en kontroll att få göra det man själv vill göra med sitt liv. att få välja och göra som man känner för. det är frihet, det är riktig frihet.
det går.
en vän blev friskförklarad idag. hon kunde. hon har klarat det. kan hon, kan jag. kan jag, kan alla. det finns ingen som inte skulle kunna klara det. det får ta sin tid, men det går.
nu ska jag sova och vara arg på min anorexi som är arg på mig för att den inte har makt över mig längre.