rébellion des hormones

jag känner att det finns definitivt fler fördelar än nackdelar med att äta och bli friskare för varje dag.
det är inte alltid lätt och idag var jag riktigt ledsen ett tag, storhetskänslan tog över för en stund och jag kände mig, helt orealistiskt, som en stor jävla val.
men jag vet ju, intelligensmässigt vet jag ju, att detta inte stämmer och nu när jag vågar börja lita på att mina känslor faktiskt kan ha fel är det lättare att slå undan tankarna och känslorna. grejen är att de finns kvar, men jag tänker inte låta de styra mitt liv. inte min vardag. och det är svårt att gå upp i vikt och inte veta var man landar och jag fylls av skräck bara av tanken att ställa mig på en dum jävla våg och se siffrorna.
men samtidigt. jag ser ju så sjukt mycket friskare ut, gladare och mer levande. mitt skratt är äkta! och jag har fått tillbaka den där utstrålningen.
så fastän jag väger jävligt mycket mer än vad min "idealvikt" är så kan jag se mig själv i spegeln och tycka att fan vilken fin tjej! och varje gång tänker jag peppande tankar. och tänker på att nu äntligen finns det mycket mer att älska, både fysiskt (nu är jag mjuk och kvinnlig istället för hård, kantig och kall) och psykiskt (jag ÄR så mycket mer, jag har så mycket mer att säga, jag har idéer, jag skrattar och njuter och känner känslor). det är en befrielse att få göra vad jag vill i princip.

det är seriöst som att upptäcka en ny värld som man inte trodde man fick plats i, som man kände att man inte tillhörde eller var värd. men jag har upptäckt att den här världen är fantastisk, men jag måste själv göra något för att det ska vara så också. och ju mer jag gör, desto mer får jag, och desto mer upptäcker jag hur jävla mycket jag missade under sjukdomen. herregud jag missade så mycket! och nu är det fan dags att ta igen det!