småsaker som blir stora
jag åt just en delicato chokladboll. det var min favorit när jag var 16 och jag tror att jag åt en nästan varje dag, vi hade en maskin på gymnasiet där de kostade 6 kr.
och jag har inte ätit en sån på tre år tror jag.
så nu gjorde jag det. och det var kanske inte så gott som jag tyckte förr, men jag åt den ändå.
varför?
jo för att avdramatisera. hade jag låtit bli den och låtit den stå på köksbänken tills någon annan äter upp den hade jag fortsatt att längta. och fantisera. och hata att jag inte vågar och vara osäker vid varje mellanmål - ska jag ta det trygga eller ska jag våga med en chokladboll?
nu har jag vågat, nu är det överstökat. nu vet jag hur den smakar, hur den smakar just nu, hur det känns. nu vet jag om jag kommer vilja ha en sån imorgon kanske eller nästa vecka, eller om jag vill testa något annat nästa gång.
nu har jag ökat mina "smakkunskaper". ännu en smak som jag glömt och som jag nu kan lägga ner i min säck. och nån dag när jag står i en affär och är sugen på något kan jag titta ner i säcken, röra om lite och fundera - vad skulle smaka bäst nu? delicatoboll? blåbärspaj? marabou sensation? en bakelse kanske? ballerina?
och så kommer jag veta skillnaden på dessa, hur de känns, hur de smakar, om de ger den njutning min kropp behöver. och så kommer jag slippa att slösa bort en halvtimme på att gå omkring och inte kunna bestämma mig.
You go girl! (:
Att öka sin smakpalett är ett underbart bra sätt att ta sig an livet, att utforska och verkligen ta för sig av det.Har man aldrig prövat eller smakat, kan man inte veta. I tanken kan man göra mycket, men det finns ändå en hel del saker som enbart fungerar med hjälp av praktisk och faktisk kontakt med våra sinnen. Det är väl en av de saker som gör oss till människor. (:
Ha en riktigt fin dag och ta hand om dig!
kram
hej kloka du!
vad glad jag blir för dina rader och detta inlägget får mig att verkligen inse hur sjukt et är att jag förbjuder mig så, eller hur sjukdomen förbjuder mig!
huvudsaken just nu är att jag får en regenbundenhet i maten men sedan vill jag med vara lika stark som du och klara även de andra njutningarna som finns i livet och hör där till!
Går du i behandling?
hur gammal är du?
har du varit sjuk länge?
hur långt har du kvar tills du anses vara frisk??
så skönt att höra att det faktiskt går att bli frisk från någon som suttit i skiten som en själv!
men att det tar tid!
går du på matschema?
Många Kramar
Emma - ja jag går i behandling. det har jag gjort i exakt ett år nu, på olika sorts behandlingar. jag har varit på slutenvården, gått på halvsluten dagvård och gått på öppenvård. nu går jag på en sorts intervall behandling som jag började på förra veckan och som jag hoppas ska bli det sista.
jag är 20 år, ska fylla 21 i år, och jag kan inte direkt svara på hur länge jag varit sjuk. jag har haft "sjuka tankar" länge. första gången jag tyckte jag var tjock och ful var när jag var 8. då slutade jag bre smör på brödet. sen har det gått upp och ned, jag har svalt mig i perioder men aldrig blivit "sjuk". riktigt sjuk blev jag 2008, dvs när jag kunde diagnotiseras med anorexia enligt alla kriterier liksom.
och du jag har inte den blekaste aning om när jag kan bli frisk.. jag är fortfarande inte säker på om det går, jag vågar knappt tro det. eller snarare: jag kan inte tro på det - hur ska jag kunna bli frisk från något som funnits i mitt huvud i 12 år? tankarna? kroppsligt lär jag bli frisk inom några få månader, jag har inte många kilon kvar. men psykiskt? det kommer ta tid. jag tror inte det handlar om att bli frisk, utan att bli FRI. tankarna kanske finns kvar, men man lär sig hantera dem, man lär sig att inte lyssna, och man blir fri från dem. men man blir inte frisk genom att nå normalvikt, däremot är det faktiskt en förutsättning för att kunna bli frisk - att nå normalvikt. och jag har inte trott på det, men nu när jag gått upp i vikt märker jag av den positiva skillnaden. jag mår bättre, och ätstörningen får inte lika stor plats. jag har ork att kämpa helt enkelt! och jag tänker gå hela vägen ut och se vad som händer. blir det inte bättre har man alltid valet att gå tillbaka - vi är experter på att svälta och plåga oss själva. nu är det dags att testa något annat, en ny utmaning.
ta hand om dig vännen!
