kluvenheten
den här veckan har jag släppt ännu mer på sjukdomen.
jag har tagit mat utöver flera gånger och ätit choklad efter måltider, inte bara som mellanmål.
liksom rufsat om i matschemat, vågat.
det har gått jättebra.
men såklart så komer det en liten svacka, en liten dos panik, att tänk om jag faktiskt blivit tjock utan att jag märkt det? tänk om jag fortsätter att äta lite choklad efter måltiderna, att ta mat två gånger, och sen blir jag jättefet? sådär sakta, så att det smyger sig på, så att jag bara märker när det är försent?
egentligen något ologiskt eftersom jag å ena sidan tänker mig att jag har blivit tjock på en vecka, eller att chokladen igår antagligen kommer synas idag. å andra sidan att det kommer smyga sig på, alltså tjockheten, sakta men säkert utan att jag upptäcker något.
å ena sidan kan jag sitta och plötsligt känna mig överviktig för att jag vågat äta mer spontant de senaste dagarna.
å andra sidan får jag panik över att jag kanske blivit tjock fastän jag inte kan se att jag är tjock.
anorexi är en sån falsk sjukdom. eller ätstörningar överhuvudtaget. det är som två sidor som ändå är samma person. man vill två helt motsatta saker samtidigt. man vet en sak men tror en annan. man är så kluven hela tiden, och det kan vara så svårt att veta vilket som är det rätta. ibland är det som att ha en personlighetsstörning fast att det fortfarande är JAG. det är jag som bråkar med min mamma om något maträtt som jag faktiskt vill äta. men ändå inte vill. det har ju varit jag hela tiden, men ändå inte.
jag har tagit mat utöver flera gånger och ätit choklad efter måltider, inte bara som mellanmål.
liksom rufsat om i matschemat, vågat.
det har gått jättebra.
men såklart så komer det en liten svacka, en liten dos panik, att tänk om jag faktiskt blivit tjock utan att jag märkt det? tänk om jag fortsätter att äta lite choklad efter måltiderna, att ta mat två gånger, och sen blir jag jättefet? sådär sakta, så att det smyger sig på, så att jag bara märker när det är försent?
egentligen något ologiskt eftersom jag å ena sidan tänker mig att jag har blivit tjock på en vecka, eller att chokladen igår antagligen kommer synas idag. å andra sidan att det kommer smyga sig på, alltså tjockheten, sakta men säkert utan att jag upptäcker något.
å ena sidan kan jag sitta och plötsligt känna mig överviktig för att jag vågat äta mer spontant de senaste dagarna.
å andra sidan får jag panik över att jag kanske blivit tjock fastän jag inte kan se att jag är tjock.
anorexi är en sån falsk sjukdom. eller ätstörningar överhuvudtaget. det är som två sidor som ändå är samma person. man vill två helt motsatta saker samtidigt. man vet en sak men tror en annan. man är så kluven hela tiden, och det kan vara så svårt att veta vilket som är det rätta. ibland är det som att ha en personlighetsstörning fast att det fortfarande är JAG. det är jag som bråkar med min mamma om något maträtt som jag faktiskt vill äta. men ändå inte vill. det har ju varit jag hela tiden, men ändå inte.
KOMMENTARER
Kärlek
