rébellion des hormones

jag ska ut på en miniresa. det är en av de bästa saker jag kan göra för att utmana sjukdomen och faktiskt bli friskare. det ÄR läskigt och förra sommaren var det inte möjligt för mig att resa iväg själv eller resa någonstans där jag inte varit än. det var ett alldeles för stort hot mot min trygghet och jag mådde helt enkelt för dåligt - jag kunde inte ta hand om mig själv. men nu kan jag det. det är inte sä att jag inte är orolig, tvärtom, jag har fått ta lugnande och försökt få bort min ångest och oro över t.ex mattiderna och utbudet. men jag har lärt känna mig själv mer och jag vet att hur orolig och rädd jag än är inför en resa - och även om den första tiden kan vara sjukt svår och ångestskapande - så är det den bästa utmaningen jag kan ge mig själv. jag är dessutom väldigt flygrädd och kanske ska våga titta ut när vi lyfter... jag förändras alltid efter en resa. jag utmanas med maten och att klara mig i andra situationer än tryggheten hemma i stockholm. jag BEVISAR för mig själv att jag KAN. och det ska bli oerhört skönt att komma iväg lite. nu: flygplatsen och köpa mat jag kan ta med på flyget.