hantering
jag menar, tänk bara på hur ofta folk använder uttrycken att man ska nypa sig så man inte känner om man slagit i stortån till exempel, eller att hålla en sten skithårt i handen när man har håll, eller att gräva in naglarna i handflatan när man är arg eller ledsen.
man använder sig av "fysisk smärta" för att få bort annan smärta. även psykisk smärta.
att man då skadar sig själv för att få bort koncentrationen från den psykiska smärtan är inte så konstigt. och det kan ske på många olika sätt, att skära sig, dra sig i håret, svälta sig eller dylikt.
det är ett sätt att hantera det svåra.
och vissa tar till med alkohol eller droger, för att fly.
och jag blev så förbannad och ledsen häromdagen när en kille helt enkelt ansåg att det är självvalt. att man väljer att börja dricka, man väljer att börja svälta.
visst, det är ju ett val, men det är för att man inte har andra valmöjligheter. man ser inte andra valmöjligheter. och man tror, just då, att det valet kommer leda till något bättre. när jag började banta trodde jag ju att jag faktiskt skulle må bättre om jag blev smalare och skulle få mer kontroll över mitt liv. jag valde det som jag såg som en utväg från det hemska.
det är inte för att man är dum eller för att man vill. det är helt enkelt det enda valet man ser framför sig.
såhär efteråt tycker jag inte att jag hade något val. jag gjorde det enda möjliga, jag kunde inte se en annan lösning på att förändra mitt liv. jag hanterade allt genom en väldigt drastisk metod, och visst förändrades allt men till det sämre. men: jag valde inte att bli anorektisk. jag kunde inte stoppa mig själv för jag insåg inte vad jag höll på med, och när jag började inse hade det gått för långt och jag klarade inte av att vända det längre, så jag sjönk djupare.
men jag valde inte att bli anorektisk. det var en reaktion från min sida, ett sätt att ta bort den andra smärtan som var för diffus för att lösa. så jag hittade på ett eget sätt att "lösa" det på. en smärta istället för en annan.
Självklart valde du inte att bli sjuk!
En människa med drogproblem valde inte heller att bli tex. alkolist.
Han/hon tog till spriten för att döva ångesten inuti.
Du/vi tog ut det på kroppen.
Tror att det är svårt, för att inte säga omöjligt, för en utomstående att förstå.
Ana kanske. Men inte till 100% förstå.
Det viktiga är att du fann en väg ut ur sjukdomen. Vilket många tyvärr inte gör.
Man får inte glömma vilken allvarlig sjukdom detta faktiskt är.
Att likställa det med tonårsförvirring och/eller vikt nojja är att förlöjliga både sjukdomen och personen som lider av den.
Tror att det är en av orsakerna till att fortfarande så många lider i det tysta.
Eller kanske inte ens är medvetna om att de har ett problem.
Ett problem som utan tvekan kan övergå till lek med döden.
Och sist men inte minst tycker jag att du ska se det som ett positivt tecken att du blir förbannad och står upp för det du tänker och tycker.
Visar att du inte bara har självkänsla men även en stor portion empati.
Vilket tyvärr blir allt mer sällsynt i dagens samhälle.
Stora kramar på dig!
