rébellion des hormones

något jag inte ville veta egentligen. för det får inte den effekt jag ville ha.
jag har en 'perfekt vikt' nu. jag väger inte mig själv men blev ombedd att få vägas eftersom sista behandlingsveckan kräver detta. med ryggen mot, eftersom jag inte ser behovet i att väga sig och vara fixerad vid siffror när maten börjat fungera.
men huvudet går igång. vadå perfekt vikt? perfekt för vem? är det stort, litet, mycket? jag vill inte ha någon definition av min vikt för det säger inget om mig eller hur jag mår.
jag har en fantastisk kropp som alla verkar uppskatta numera. den är sådär 'perfekt'. och jag började tänka på att min viktfobi är borta sen jag slutade väga mig. utan vetskap om vikt kan jag ju inte ha viktfobi. jag är vettskrämd för siffrorna och skulle jag få se på papper hur många kilo jag är kanske jag skulle bryta ihop. för siffror är siffror och de har makt över mig, det gäller bara att spela sina kort rätt och överlista siffrorna.
men ingen direkt viktfobi, ingen undervikt, ingen allvarlig snedvriden kroppsuppfattning och min mens fungerar. så inte uppfyller jag något av de kriterierna, och det har jag inte gjort på ett bra tag nu. men det behöver man inte heller göra för att ha en ätstörning, och visst styrs jag fortfarande av maten, den påverkar i hög grad min vardag. och visst får jag ibland ångest av mat och min kropp, och visst vill jag ibland vara smalare och nättare än vad jag är. visst kan jag få för mig att jag är tjockare än vad jag är och får ibland panik och gråter mycket.
och visst önskar jag att jag var rik och lycklig och hade en tiger som jasmine i aladdin och kunde teletransportera mig och prata med ugglor och få leva som konstnär i resten av mitt liv.