de små stegen
jag kan få mindre återfall, småsmå saker men som - om jag låter dem fortsätta - kan bli väldigt destruktivt.
när jag känner mig ledsen eller mår dåligt på något sätt låter jag ätstörningen styra mig, även om det absolut inte är i samma utsträckning som förr.
men att jag kan få för mig att räkna kalorier, att ta bort saker, att byta ut, att välja bort, att börja träna, att sluta äta goda saker.
allt sånt går igenom mitt huvud ibland, oftast slår jag iväg tankarna med ett mentalt baseballträ, men ibland låter jag dem styra. och jag vill inte ha det så.
jag vill bli starkare. jag vill inte påverkas av andra, andras förhållande till mat, när mina klasskompisar pratar om dieter och vad man ska/inte ska äta.
jag vill kunna äta allt, allt jag vill. jag kan äta glass i mängder, ben&jerrys är bland det bästa jag vet, jag älskar paj med mycket vaniljsås, jag äter massa godis. jag kan äta en pizza helt utan ångest. men så finns det saker jag inte ätit än, för att jag taktiskt undvikit det, för att "jag äter ju pizza vilket borde vara svårare så jag slipper det där".
jag undviker läsk, ketchup, pommes. sådant som borde vara lättare än glass och pizza rent logiskt?
jag vill inte peta bort den underbara osten från maten. det är bara sjukdomen.
jag vill inte få panik när andra faktorer än mat får mig att svullna eller gå upp synbart i vikt - jag vill lära mig att acceptera att min vikt kommer pendla och att det är fullständigt normalt och helt okej.
jag vill kunna äta mer spontant, inte behöva kompensera (varken negativt eller positivt) bara äta som jag känner för. det kommer ta ett längre tag eftersom det hör till tillfriskningen att följa regelbundenhet, men jag önskar jag kunde slippa tänka så jävla mycket på vad jag äter. sluta tänka på "jag har ju redan ätit en bulle idag, borde jag inte äta en macka istället för glass nu?". även om jag numera äter mest sötsaker till mellanmål så är det så krävande att behöva TÄNKA på det. jag vill låta det pasera.
tänkte skriva om min historia, men det är svårt. kanske ska besvara frågor istället? om någon har nån fråga.
bunch of questions:
Hur tacklar du det där med alla andras (jävla) tyck och tänkanden kring mat? Hur mycket och vad (och när/hur) man borde träna och äta mat och blablablablablablabla bla bla bla bla
Läste senast idag om att det "ju är dumt att stirra sig blind på detaljer när det gäller mat - typ fråga om huruvida råsocker är bättre än honung eller om banan är sämre än äpplen på listan över ultimata livsmedel" (som hon uttryckte det). Nu när det ju enligt henne var heeeelt uppenbart att det inte är så stor skillnad bland "bottenskrapet i listan" (dvs honung och socker) och "topparna" (ja, äpplen och bananer). Liksom whatafuck?! VAD är det som är fel på socker och godis och andra njutningsmål egentligen? Det känns som att alla tror att så fort det kommer över våra läppar så förvandlas vi till degiga yabba da hut! Hennes tips var att äta sig så mätt på grönt och frukt att man aldrig skulle (hemska tanke) förlora kontrollen och äta det man egentligen suktar efter.
okej.. fråga 2, hehe:
Har du fått en stabil vikt på den mat du äter?
Äter du fortfarande efter matschema? - och kommer du att fortsätta med det länge eller siktar du nu mot att bara följa hunger och mättnad?
Hur ser din sjukdomshistoria ut?
Vad pluggar du för något?
Vad drömmer du om att göra i framtiden?
Har du några intressanta fakta om dig själv? ^^
KRAM!
Äter du någonsin utanför schemat...t.ex. godis, glass etc, eller "räknar" du det alltid som ett mellanmål?
Vad äter du till frukost och har du tips på några olika brödsorter du brukar äta?
Om du äter Ben & Jerrys glass som du skrev om, hur mycket Äter du då (vilken mängd motsvarar ett mellanmål?
Väger eller mäter du upp din mat eller lägger du upp allt på fri hand?
Vad var det som gjorde att det "vände" och du vågade ta steg i rätt riktining mot friskheten?
Hej,
Jag har några små frågor.
När du gick på SCÄ, åt ni dressing på salladen/grönsakerna då? Äter du dressing på salladen nu?
Fick ni sylt eller bär eller frukt eller banan eller torkad frukt/russin i eran fil till frukost/mellanmål, i så fall, vilka mängder? Fick ni välja på fruktyoghurt eller var det alltid naturell yoghurt?
Om man vill äta nötter/naturgodis/russin till mellanmål, hur mycket är en "bra" mängd?
Vad dricker du till lunch och middag (läsk, vatten, saft, mjölk???)? vad fick ni på SCÄ?
Jag har svårt att våga dricka alkohol. Dels för att jag är rädd hur jag ska reagera (har druckit när jag var frisk dock) men även hur jag ska hantera det med maten. Hur gör du...äter du exakt samma som om du inte dricker, eller byter du ut tex. mjölken till maten (om du dricker det) mot vin, eller tar du det istället för kvällsmål...vore tacksam för tips....
Gillar verkligen sättet du skriver på!!!
hej hopp. jag skulle gärna vilja ha lite tips på mellanmål. har fastnat i en-smörgås-med-pålägg-och-en-frukt-träsket ;) tack för en bra blogg!
Finns det fortfarande saker du inte "klarar av" att äta, vad i så fall?
När du slutade med näringsdrycker, trappade du ner dem då eller slutade du med alla på samma gång? Vad har du för erfarenhet av vad som händer med vikten när man slutar med näringsdryckerna, en del säger att man oftast tappar lite i vikt, medan en del säger att man ofta går upp lite till? La du till någon mat/utökade mellanmål när du slutade med näringsdryckerna? Slutade du med dem på det BMI som du hade som målvikt?
Hej, Tack för en bra blogg!
Vill inte snöa in på kalorier och hoppas att detta inte påverkar dig negativt men jag har en fundering ang. schemat du äter efter...som som jag förstår har du ett matschema på 600 (frukost) + 300 (mellis) + 600 (middag) + 300 (mellis) + 600 (middag) + 300(mellis) kcal = 2700 kcal...trodde att "normalrekomendationen" för en tjej låg på ca 2100 kcal...är det du går efter räknat för en aktiv person eller speciellt för dig och din längd eller är det ett allmänt schema för alla...är tanken att du ska stå stilla i vikt på detta och fungerar det?
Maria
tack för en kanoninlägg. Är så otroligt rädd att stå och trampa på samma ställe hela tiden - ha någon falsk idea om att jag verkligen kämpar. Det kanske är så att när man först tar striderna som verkligen är tuffa, det är då man kan på riktigt kan frigöra sig från sjukdomen och alla tvång.
