rébellion des hormones

så otroligt jävla typiskt att viktväktarna ska ha reklamannons under mina inlägg.
jag förstår alltmer förståss att det finns ett behov av sådana klubbar och dylikt, eftersom fetma är en mer utbredd sjukdom än vad anorexi är. jag förstår att det är bra att träna, lagom mycket, och att det finns en anledning till att vi ska äta hälsosammare. att det finns jättemånga som faktiskt behöver gå ner i vikt.
men det är när det reklameras och annonseras överallt som jag lackar ur, för ärligt talat behöver vi inte all denna reklam. är man överviktig och vill göra något åt det kan man hitta viktväktarna etc etc, men jag vill inte bli påhoppad av alla hundratals olika metoder och livsmedel och pulver och drycker.
hade någon bantningsdiet (som det står om varenda dag i tidningarna) verkligen fungerat på ett hållbart sätt hade väl alla använt sig av dem och varit i en hälsosam form?
men de fungerar inte.
visst, testa gi, så är det klart att man går ner första veckorna. testa 5-kilos dieten så går du ner 5 kg på två veckor, det mesta vätska förståss. men sen då? sen går man upp exakt lika mycket och lite därtill, alternativt fortsätter och blir anorektisk.
två av mammas manliga kolleger testade gi-metoden i våras. den ena hamnade på sjukhus under sommaren för att hans mage inte pallade. den andra blev vresig och sur, och när han under sommaren sket i dieten och började äta normalt kom han tillbaka och var hur trevlig och energisk som helst. det är ju så självklart: man kan inte utelämna någon av grundpelarna i den näring vår kropp behöver. (obs, bara eskimåer klarar sig utan den kolhydratmängd vi behöver)
så behöver man inte gå ner i vikt, dvs. är man inte allvarligt överviktig, så har man ingen jävla nytta av alla de här annonserna och reklamerna. jag behöver inte gå ner i vikt och blir bara frustrerad över att det är såna annonser på min blogg där jag skriver om just ätstörningar och hur man ska bli fri från det.
bajs på jävla viktfixeringen.