rébellion des hormones

har man en normalvikt, dvs. ett normalt bmi behöver man inte banta. då är man ju bra som man är. som jag. jag har en normalvikt, en helt normal vikt. där jag legat i ett par månader nu.
är man underviktig behöver man definitivt inte banta.
banta kan man behöva om man har en övervikt. ett överviktigt bmi som inte beror på att man är fullproppad av muskler (och det vet nog var och en om man elittränar eller så).

så alla som vill banta hälsosamt. varför? är alla verkligen överviktiga?
och vad innebär en hälsosam bantning egentligen?
vad vill man uppnå med en hälsosam bantning?
för att det ska vara hälsosamt måste det vara hållbart.
det vill säga, en bantning, eller diet, som går ut på att förlora mycket vikt på kort tid är ohållbart. det varar en kort tid - men vad händer sen? man kan inte leva på kokta ägg resten av livet (eller bananer eller vad det är för grejer de hittar på). oftast är det massa vätska man förlorar och gör att man rasar i vikt.
men det är de enkla knepen folk vill ta till. förlora vikt snabbt nu direkt. vilket resulterar i misslyckanden - antingen genom viktuppgång igen eller anorexi. i mitt fall sistnämnda.

en hållbar, hälsosam bantning är väl i så fall att äta tillräckligt av allt? att äta det som kroppen gör av med och ha lite extra ifall man blir sjuk eller inte hinner äta någon dag.
man kan ju inte sätta in 20 kronor på banken sen ta ut 100 kr och tro att banken kan fortsätta fungera. 20 kr ger 20 kr, eventuellt lite ränta ibland.
det är som jag äter nu.
är man överviktig och behöver gå ner i vikt ska man äta så. tillräckligt av allt, regelbundet, varierat. då hamnar kroppen till slut på sin normalvikt. det kan ta tid, javisst, eftersom man inte använder sig av fula knep som "ta bort alla kolhydrater, då blir det knas i kroppen för den använder upp allt fett för att ha igång hjärnan tihiii". utan då börjar kroppen jobba på riktigt.
om man är underviktig ska man inte hålla på med dieter. då ska man äta som jag. då får kroppen allt den behöver och kan nå sin sunda vikt.

alla de här tricken. det här hälsosamma. min storebror har börjat med lågkaloridieten, och jag kan inget annat än håna honom. alltså så dum var jag inte ens som anorektisk. jag fattade att man behöver alla delar. men han är gammal nog och får sitta och skita ut fett i toaletten eller vad man gör. det jag menar är att det inte finns genvägar till en normalvikt. det finns inga genidrag för att förlora vikt och vara kvar på den nya låga vikten. då måste man fortsätta svälta sig.
ändå kommer nya störda dieter hela tiden. ändå fortsätter det. vet inte hur många dieter jag hittade när jag var sjuk och ville gå ner ännu mer. varför finns alla de här sjuka dieterna? varför tror vi på dem?
ja egentligen är det väl för att vi blir matade med det och alla har dålig självkänsla och vill nå en sorts perfektion och tror att det går genom att svälta ner sin kropp. men ändå. kan vi inte komma längre?