fortfarande lite sjuk
men så kommer de där nätterna.
igår natt kunde jag inte somna. det var en vända-och-vrida-på-sig natt. jag hade ren ångest. den tog över allt. jag vet inte exakt vad jag hade ångest över, ibland var det något specifikt, ibland fyllde den bara mina lungor och den här känslan av att vara fast i en oändlig hopplöshet var så stark.
tankarna bara snurrade. jag tänker alldeles för mycket, jag är en Tänkare.
en lucka till anorexin öppnades och vips var sjukdomen ute. jag började fundera hur jag skulle lyckas bli smal igen, eftersom jag blivit så oerhört tjock nu. jag började planera. hur jag skulle försöka motionera, men det är så jävla trist, så istället skulle jag börja svälta successivt. inte så mycket, bara lite. kanske lite extra ifall att. jag skulle inte göra några misstag som förra gången.
och jag blir rädd av dessa tankar. jag kommer på mig själv att jag inte riktigt är frisk. att jag har så oerhört lätt att falla tillbaka.
sådana här tankar är rätt så vanliga, skillnaden är att jag inte längre lyssnar på dem. men ibland är de så starka, de tar över, och de blir farliga. jag vet att lyssnar jag på någon tanke, börjar förbjuda viss mat eller äter mindre, så har jag börjat gå på en helt fel väg. och det är jävligt svårt att gå tillbaka.
jag glömmer så lätt. glömmer vilken enorm ångest jag hade under min anorexi.
och jag glömmer det viktigaste, vilken kämpe jag är, att jag faktiskt tagit mig ur anorexin. en ångest och depressionssjukdom som tar över hjärnan och förstör kroppen, en sjukdom som isolerar och degenererar, en sjukdom som är hälsovådlig och dödlig. och jag har tagit mig ur det. jag är till snudden på frisk.
det är inte alla som gjort det. det är inte alla som har klarat av det. och jag måste helt enkelt förstå hur bra jag är, hur stark jag är som inte gett upp.
och faktiskt inte ge upp. även om det är skit just nu.
Helt rätt!!
Styrkekram till dig
Det sista stycket måste jag bara kommentera känner exakt sammma sak, känner igen kännslan. man måste påmina sig hela tiden. Man förstår inte hur stark man igentligen varit och är. Och du är mycket stark :)
man har en styrka inom sig som är så mycket större än vad man vågar tro! det är just tron, och viljan, som sätter gränserna för vad som är möjligt.
var stolt över vad du åstadkommit, och tro på att du kommer att ta dig ännu längre!
kram
man har en styrka inom sig som är så mycket större än vad man vågar tro! det är just tron, och viljan, som sätter gränserna för vad som är möjligt.
var stolt över vad du åstadkommit, och tro på att du kommer att ta dig ännu längre!
kram
man har en styrka inom sig som är så mycket större än vad man vågar tro! det är just tron, och viljan, som sätter gränserna för vad som är möjligt.
var stolt över vad du åstadkommit, och tro på att du kommer att ta dig ännu längre!
kram
Ibland behöver man det där NÄSTAN aterfallet för att inse hur mycket man har att förlora.
För jag tror att det är just da, när mycket, nästan allt, känns helt at skogen är och man helst skulle vilja krypa tillbaka i äs trygga famn, man tar ett bauta kliv i helt rätt rikting.
Blev lite luddigt men jag hoppas du förstar.
Jättekramar!
det starkaste är nog att kunna inse hur stark man faktiskt är.
