ett skratt

jag har tagit lite paus från bloggandet.
jag har helt enkelt för fullt upp i livet.
det vanliga livet.
jag tänker mig i alla fall att det är såhär det är.
ibland jobbigt, ofta kul. mycket att göra, ibland bara slappa.
mina problem är inte längre matproblem utan skolproblem, jobbproblem och hinnaträffaalla-problem.
jag har saker att göra hela tiden (tyvärr kan det bero på att jag tar på mig för mycket för att jag har så mycket engagemang inom mig som jag har energi till nu när jag äter och fungerar).
det är skönt att få leva. att få göra saker för att jag vill och för att det känns viktigt.
istället för ätstörningar skriver jag om viktiga saker, om politiska saker, om samhällsproblem.
jag har vänt allt det negativa till något positivt, och det är sällsynt att jag påverkas av min f.d. anorexia.
det är det här som är frihet.
inte anorexin.
som anorektisk var jag aldrig fri, fastän det på något sätt hade varit målet i början.
istället var jag fånge under min egen sjukdom. jag satt fast i bojor i en fängelsehåla mörkare än bläck.
nu är mitt liv fullt av färger. ibland är jag ledsen. men jag skrattar från hjärtat nu. och den glädje jag känner i de ögonblicken är dubbel glädje. som bara jag vet om. att få skratta, på riktigt, är det underbaraste som finns.
det - mina vänner - är värt varenda kämpig jävla ångestfylld dag det senaste året. det är värt allt.

KOMMENTARER
Skrivet av: alice

hej, förstått att du har/haft ätstörningar. jag har detsamma. hade velat ha någon att prata med som uppleft/upplever samma sak. hör gärna av dig till min blogg. tack på förhand!

2011-04-01 @ 21:06:09
URL: http://[email protected]
Skrivet av: Emilie

Hej, skulle du vilja säga att det var A och O för dig att har någon som sa åt dig att "så här mkt ska du kunna äta utan att bli överviktig och för att orka". Jag känner att jag behöver någon som är kunnig som kan säga detta åt mig för när jag litar på mina hunger och mättnadskänslor så blir det förvisso ganska rätt mängder men mina skuld och skamkänslor över hur mycket jag äter är jättestora och jag är övertygad om att jag ska bli fet när jag faktiskt ganska ofta måste äta utan att vara hungrig. Men eftersom att så många dietister/behandlare säger olika ang. mängd och tidpunkt så blir jag ytterligare förvirrad. Känner att jag inte klarar den lilla biten själv utan bekräftelse från expert.. Vad tycker du att jag ska göra? Kram

2011-04-04 @ 10:04:07
Skrivet av: Agnes

Emilie, för mig var det faktiskt A och O. Det jag gjorde var att bestämma mig för att lita på EN dietist och sen köra på det. Om det blir helt fel (dvs jag blir tjock som en elefant) så vet jag hur man går ner i vikt. Så jag valde att försöka lita så gott det går på en dietist och inte lyssna på andra - just för att alla säger olika och det är verkligen skitjobbigt.

Dessutom var det skönt att kunna skylla på någon annan, att liksom bli tillsagd att äta och kunna tänka "jag vill ju inte äta men jag måste". Det blev mindre skamligt, eftersom JAG ju inte ville gå upp i vikt, det var MIN DIETIST/BEHANDLARE. I början kändes det lättare, men sen måste man ju förstås förstå att man faktiskt gör det för sig själv och man måste vilja bli frisk och kunna ta ansvaret själv.

Men i början är det så jävla svårt, och då är alla bra knep och all hjälp bra.

2011-04-04 @ 21:39:39
URL: http://thelittlesoup.blogg.se/
Skrivet av: Anonym

Hej, tycker du skriver så bra så jag brukar läsa din blogg. Det är skönt att höra att man kan bli mer fri efter ätstörning, ibland har jag så svårt att tro på det och liksom vill ge upp! Bra kämpat av dig!

2011-04-19 @ 09:35:16

Skriv här:

Namn:
Vill jag bli ihågkommen?

E-post: (visas ej)

Min blogg:

Kommentar:

Kärlek
Blogg listad på Bloggtoppen.se
RSS 2.0