utan att svälta bort det
jag förstår precis hur du känner! hade exakt samma känsla efter att jag blivit frisk från min bulimi, jag orkade ingenting, ville ingenting, kände ingenting förutom något slags monotont brus i gråskala. till slut blev allt bara jättefel för jag gled in i en djup depression och fick mediciner som bara gjorde allting till kaos. så innan det tar över dig helt (om du tror att den risken finns) kanske du kan ta kontakt med exempelvis psykiatrin för en samtalskontakt eller så? jag vet att du inte bad om hjälp och jag hoppas att du tar det på rätt sätt, vill bara hjälpa till. nu när du kommit så här långt är det lika bra att satsa och bara köra på tills du löpt linan ut och mår bra på alla plan. fast det är skitsvårt, jag vet.
sophie! jo jag har ju tagit kontakt med psykiatrin och haft kontakt där sedan december, men föga förvånande har det inte lett till ett piss. är så besviken. ska flytta nu i augusti så ska försöka hitta något annat, för det behövs faktiskt, även om det inte är så allvarligt ställt med mig. jag hoppas att nästa kontakt blir mer givande, vill inte att månaderna går utan att det leder någonvart.
Vet inte vad jag ska skriva riktigt förutom att jag gärna läser när du skriver. Du är ingen bluff men jag vet hur det känns. Är så himla smart, klok och harmonisk mot andra. Men hur agerar jag? Klokt och harmoniskt, nej så känns det inte...
Kram på dig, och skriv gärna!
Du är så klok och duktig, så det är tråkigt att höra att du inte mår jättebra! håller med om att det är en bra ide att hitta någon annan kontakt att prata med så det förhoppningsvis blir rätt och du kan få hjälp. det är så otroligt bra att du vill ha hjälp! hoppas det löser sig :)
