rébellion des hormones

precis som förra gången jag var utomlands har det varit jävligt jobbigt i början och kanske gått lite sisådär med maten först. men, precis som första gången, har jag efter ett tag övervunnit den där ångesten och kommit över ännu ett hinder.
det är otroligt vilket framsteg det känns som - när jag tröttnade på min jävla panik över maten bestämde jag för några dagar sedan att försöka inte tänka så mycket på matschemat och försöka lyssna på kroppen och vad jag vill ha. om jag vill äta två stora måltider efter varandra, eller två mellanmål i rad så har jag gjort det. självklart utgår jag från matschemat ändå, men jag har försökt inte tänka på klockan och känna efter om jag behöver en stor måltid eller ett mindre mellanmål.
och det gick!
ännu en frihet vunnen!
självklart blir det skönt att komma hem imorgon och sedan komma igång med rutinerna - det är ju det som är bäst för kroppen och tankarna. men att kunna vara flexibel, kunna vara hungrig ett tag utan att falla ihop och sedan äta lagom mycket, att kunna smaka av andras mat, att kunna äta "mer än vad man ska" om jag är hungrig. det är en sådan seger! jag känner mig som en vinnare!
och jag är tillfreds. jag var rädd i början, väldigt rädd, men nu har jag kommit överrens med mig själv igen och jag ser att jag inte gått upp i vikt, jag har inte blivit fet och jag har mått bra. jag har ätit saker jag velat ha, jag har levt, jag har kunnat vara flexibel, varit på festival och varit så vanlig.
UNDERBART.

(förresten. jag har ju haft en sjuk relation till äpplen, ätit massa äpplen varje dag, typ till alla måltider, och nu för några dagar sen bara försvann det... är liksom inte ens sugen. det är som att det där nyttighets-sugen inte spelar så stor roll längre.)