det står ju still
jag blir besviken över att jag mår så dåligt. oftast helt i onödan.
jag Mår Dåligt Helt I Onödan.
hur många gånger har det inte hänt att jag varit fullständigt säker på att jag gått upp i vikt. kanske för att jag en period släppt extra mycket på kontrollen och tagit för mig av livet. som respons och straff fårjag för mig att min kropp växt. mycket, många gånger. skulle känslan stämma alla gånger jag känt så skulle jag vid det här laget vara grovt överviktig.
för det är klart att jag inte växer på bredden hela tiden.
in fact, inte alls. knappt ett dugg.
efter min vägning kollade min behandlare upp hur min vikt såg ut när jag slutade på behandlingen i september. jag vägde exakt lika mycket, lika mycket som nu.
under de här fem månaderna har jag alltså lyckats bli tjock ungefär 10 av 20 veckor och ändå är jag på samma vikt.
hur går det ihop?
det gör ju inte det. och jag blir så enormt besviken över att ödsla bort tid och energi och massor av tårar och rädsla och halvdana försök till att återfå kontrollen fastän det vara är en Känsla. en känsla att jag gått upp för mycket i vikt, att jag helt tappat kontrollen, att fettet dallrar när jag går, att folk stirrar för att mitt fett syns så mycket.
jag känner mig så trött på det här. trött på att vara i gråzonen mellan sjuk och frisk men ändå behöva lägga ner energi på något som jag bara får för mig. och att det händer minst varannan vecka. jag vill få ro i huvudet, inte bara kroppen. min kropp verkar stabil, så varför kaosar huvudet så? varför är jag fortfarande rädd för att bli "tjock"? jag har funnit en vikt min kropp verkar trivas med, vikten går inte uppuppupp, och nu vill jag bara få ro.
Hej! Jag känner precis likadant, du är inte ensam om detta (jag har trott att jag varit det, haha). Man tror att problemet man har är speciellt och liksom enbart för en själv. Så är det ju inte, det är en del av sjukdomen i huvet. Det är i vilket tillstånd man nått som spelar roll för alla andra runtomkring men sjukdomen är densamma oavsett tillstånd.. Jag vill också få ro. Ska boka massage kanske?!
Hoppas du får en fin dag i solen! Kram
Ibland går det upp, ibland går det ner. Förhoppningsvis går det upp fler gånger än åt andra hållet...
Nja jag mår väl inte tipptopp, så kan man uttrycka det. Något åt depressionshållet. Min tvillingsyster har anorexi, det var därför jag började blogga från början. Och därför jag gärna läser bloggar som handlar om det, för att förstå så mkt som möjligt.
Psykiskt ostabil katt säger du, det låter lite skrämmande. ;)
har precis skaffat mig en blogg. Vore kul att få några läsare, så man slipper känna sig så ensam och dum av att sitta och skriva för sig själv. Med bloggen ska jag kämpa för att uppnå mitt mål att gå ned i vikt för att kunna trivas med min kropp. kolla gärna in på den, även fast den inte riktigt kommit igång än :) kram på dig och kämpa på
Jag är mitt i det där precis nu. Tog just mina mått, som än en gång visade att jag inte har vuxit, fast jag var säker på det.
Varför kan man inte bara förstå att man känner fel, och sluta ta känslan på allvar?
Tack för din kommentar. Jag vet att jag måste sluta mäta. Har tänkt låta måttbandet ligga i en vecka nu i alla fall (att bara sluta helt blir nog för svårt), och dessutom sluta kolla på min mage i spegeln. Jag ska ju ändå inte dra ner på maten igen, även om jag går upp i vikt. Så det är bara onödigt att veta sina mått exakt.
